I en tid då de fantastiska möjligheterna med egenutgivning gör alla som vill till musiker och författare finns det fortfarande sammanhang som lyfter fram gediget och konstnärligt skapande. Exempelvis Augustpriset för litteratur och Guldbaggen för film. När det kommer till filmpriser jämställs inte en kortfilm och en långfilm. Det är olika konstformer och därmed separata kategorier.

Grammis är Sveriges äldsta och största musikpris, med många kategorier. De flesta, men inte alla, har belönat fullängdsalbum, eller i alla fall en utgivning med minst fem låtar. Att skapa album har under en lång, lång tid varit en kvalitetsstämpel. Men ep-formen, som traditionellt är en produktion med max en handfull låtar, har vunnit mark. Många artister i dag väljer också att enbart släppa låtar en och en hela tiden. Så ser tidens gång ut.

Men istället för att fylla på med kategorier för att belysa utvecklingen, exempelvis Årets ep, (Årets låt-kategorin finns redan) väljer Ifpi att det räcker med att ha släppt tre låtar på ett år för att exempelvis kunna titulera sig Årets pop eller Årets artist.

Ifpi stoltserar bland annat med att Grammis "ska verka som en symbol för en bred och artistiskt ambitiös svensk musikproduktion”. Kan ordet ambitiös verkligen användas när det räcker med att släppa tre låtar på ett år?

Ifpi har genom åren kritiserats för ändringar av Grammis-reglerna. I början av 2000-talet utökades juryn till minst 75 personer, idag är det ett 80-tal i juryn, för att fler breda artister skulle bli nominerade. Faktorer som säljframgångar och radiospelningar fick ökad betydelse. Medarbetare på Sveriges Radio P3 tackade då nej till att medverka i juryn och det anrika skivbolaget MNW bojkottade Grammis i protest mot de nya reglerna och meddelade att ”en Grammis i framtiden inte längre kommer att vara förknippad med kvalité utan med storleken på marknadsföringsbudgeten”. Ifpi backade då.

2019 beslutade Ifpi att kategorin Årets barnskiva skulle tas bort till 2020. Musik till barn ansågs inte längre värt att belöna. Men efter skarp kritik från bland annat Organisationen Sveriges kompositörer och textförfattare (SKAP) och artister som Britta Persson och Tomas Forssell, som belönats med Grammis i nämnda kategori, har Ifpi plockat tillbaka den.

Det var också i början av 2000-talet som Svenska Dagbladets skribent Stefan Malmqvist i en krönika bad Ifpi skärpa Grammisreglerna: ”Antingen premieras branschens guldkalvar på ytterligare ett sätt (förutom stålar på banken och guldskivor), eller så erkänner man att Grammisen är ett sätt att visa att skivbranschen är intresserad av att framstå som mer än krämare och då premierar man de konstnärligt mest intressanta produktionerna.”

Att Sveriges största musikpris nu gör priset så väldigt mycket mer åtkomligt är en betydande signal om att gedigna ambitioner inte lönar sig. Och den som tror på att de nya reglerna är tänkta att gynna fler musikskapare ska tänka om. Det innebär bara fler möjligheter till Grammisar för de större, pengastinna bolagen, utifrån mindre arbete.