GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Keplers nya är en mördarjakt med extra allt

”Spindeln” gör inga Kepler-fans besvikna, men det gäller att inte vara känslig för blod och kroppsvätskor.
Bokrecension • Publicerad 30 oktober 2022
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Deckare

Spindeln

Författare: Lars Kepler.

Förlag: Albert Bonniers.

Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril ligger bakom pseudonymen Lars Kepler.
Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril ligger bakom pseudonymen Lars Kepler.Foto: Karl Nordlund

Sedan deckardebuten med ”Hypnotisören” 2009 har duon bakom författarnamnet Lars Kepler, Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, bjudit Sverige och världen på grym underhållning, och fått rykte om sig att skriva något av det brutalaste i nordisk deckarväg. ”Spindeln” lever väl upp till dessa förväntningar.

Den nionde boken om poliserna Joona Linna och Saga Bauer bygger vidare på händelser i tidigare böcker, framför allt ”Sandmannen” och ”Lazarus”. Våra huvudpersoner kämpar fortfarande med efterdyningarna av konfrontationerna med den manipulative seriemördaren Jurek Walter, när en kollega blir skjuten och bortförd. Snart visar det sig att hoten på ett vykort Sara Bauer fått tre år tidigare är på väg att slå in. En ny seriemördare härjar, någon bara Saga ska kunna stoppa. Misslyckas hon blir även Joona Linna mördarens offer.

”Intrigen och karaktärerna rör sig bortom det rimligas gränser, men på många sätt är ”Spindeln” ändå en obehagligt realistisk bok.”

”Spindeln” är en klassisk seriemördarthriller där en hyperintelligent mördare leker med polisen, har sitt tydliga modus operandi och en komplicerad plan för det som ska ske. Kepler låter dock inte sina seriemördare drivas av någon närmast metafysisk ondska, utan kretsar ständigt kring frågan om varför monstret blev monster, så även denna gång.

Intrigen och karaktärerna rör sig bortom det rimligas gränser, men på många sätt är ”Spindeln” ändå en obehagligt realistisk bok. Som gammal hästtjej kan jag visserligen störa mig lite på en del beskrivningar i det inledande stallkapitlet, men det råder det ingen tvekan om att Kepler över lag är extremt noga med sin research. Här presenteras detaljer och kunskaper från många skilda områden.

””Splatter” och ”gore” är termer som känns relevanta i sammanhanget.”

Realismen tar sig också uttryck i kalla skildringar av resultatet av det mest fruktansvärda våld. Även om författarna inte frossar i detaljer är det omöjligt att värja sig från de bloddrypande scenerna. ”Splatter” och ”gore” är termer som känns relevanta i sammanhanget.

Det är härligt att återse Saga Bauer och Joona Linna, och det enda som stör mig lite är författarnas oförklarligt nitiska redovisande av hur varje ny gestalt som introduceras ser ut och är klädd. Till sist minns jag inte hur någon ser ut. Men det är en petitess, och för den som inte har alltför känslig mage är ”Spindeln” ett välskrivet, underhållande och actionfyllt äventyr, en mördarjakt med stora känslor, högt tempo och mycket på spel.

Kerstin BergmanSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.