GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Katarina Frostensons ”A” är läsvärd – men historien är svår att förbise

Recensenten Maria Ehrenberg har svårt att se texten när biografin tränger på.
Bokrecension • Publicerad 4 december 2021 • Uppdaterad 13 december 2021
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Katarina Frostenson uppehåller sig ofta vid den häxjakt hon anser sig vara utsatt för i sin svit ”F”, ”K” och ”A”, skriver Maria Ehrenberg.
Katarina Frostenson uppehåller sig ofta vid den häxjakt hon anser sig vara utsatt för i sin svit ”F”, ”K” och ”A”, skriver Maria Ehrenberg.Foto: TT
Lyrik

A: andra tankar

Författare: Katarina Frostenson

Förlag: Polaris

En önskedröm är att få vara med om cirka 50 år när någon ny läsare tar sig an Frostensons svit ”F,” ”K” och ”A”, en läsare utan vetskap om vittnesmålen om Jean-Claude Arnault samt dennes fängelsedom för våldtäkt. Hur står sig texterna utan denna kunskap?

Jag själv har svårt att se texten bortom biografin och inser att det delvis är mitt eget fel. Men Katarina Frostenson gör det inte lätt för oss, hon uppehåller sig ofta vid vad hon anser vara en häxjakt; Arnault är offer och oskyldigt dömd och paret Frostenson/Arnault har oförskyllt blivit utkastade i kylan. Återkommande hätska utfall mot olika personer – akademiledamöter, journalister, enskilda kvinnor – stör möjligheten till textlig läsning.

Självklart kan det som Frostenson tycker sig genomgå leda till stor dikt, men där upplever jag inte att samlingen är ännu. Samtidigt är hon en lyriker av rang och här finns mycket som är läsvärt. Särskilt fäster jag mig vid avskedsdikten till Kristina Lugn som förenar detaljrikedom, allmänmänsklighet och en stilla sorg över en uppbruten vänskap.

”…Och gärna vandrat ner till Atlas, det nedsänkta kvarteret

nära spåren, där vi i hörnet åt vårt enkla mål -

en Napoletana, salt, mycket salt ska denna vara!

Drack ett glas vin eller två

Mörkt, rött.”

En dikt som behandlar otrohet och vad den gör med en relation fastnar också. Här finns en analytisk skärpa parad med en känslighet som berör.

”hur det går för de sammanvuxna att skiljas så

som sker då den ena sover med en annan”

Och slutligen finns i glimtar ett längre perspektiv, ett stråk från antiken och in i framtiden:

”Ränderna som aldrig går ur

bleknar med åren

tiden finns i skikt

Och människorna, de levande och döda. Är överallt.”

Här känner jag igen den läsvärda Katarina Frostenson, där texten bär sig själv.

Maria EhrenbergSkicka e-post