Karl Modig skildrar krisande tonårskille
Det första intrycket är att Karl Modigs prosa är ytlig och fladdrig. Men eftersom han berättar om en ytlig och fladdrig person så finns det ju en tydlig poäng med stilen.
På sätt och vis överraskar bokens titel. ”Döden är inget skämt” lyder den, men skämtar om döden är precis vad Josef Koroljov – den fiktive berättaren – gör. Han arbetar aktivt för att bli ståuppare. I sina monologer vinklar han sorgliga händelser i sin vardag på ett komiskt vis.
Egentligen kan den frejdiga svada som pulserar på de drygt 200 sidorna betraktas som tecken på ett psykiskt symptom. Tydligt är att den 19-årige huvudpersonen har en rad problem, vilka han trycker undan.
”Han festar mycket, har ett vidlyftigt sexliv och värjer sig i det längsta mot att komma andra människor verkligt nära.”
Dilemmat är att han ”skulle vilja berätta allting”, men att han inte vet ”vad” han vill berätta, eller ”hur” han i så fall skulle berätta det.
Istället för att stanna upp och ta itu med detta fortsätter han med rastlös energi att odla sin hejdlösa flykt. Han festar mycket, har ett vidlyftigt sexliv och värjer sig i det längsta mot att komma andra människor verkligt nära.
Sedan han fått arbete på en skola, med ansvar för en utåtagerande sjuårig flicka, kan en viss mognadsprocess anas. I huvudsak är texten ändå en fartfylld Stockholmsskildring, där en rad personer passerar revy i olika miljöer, både privata och offentliga.
Det rör sig om en förvirrad, kraftigt impulsstyrd ung man. De flesta av hans funderingar äger dock allmängiltighet. Hans tankar kring relationer och pluggande, om jobb och framtid, kan säkert många tonåringar relatera till.
”Efter att storebrodern dött under tragiska omständigheter, paralyseras storasystern i en svårartad depression.”
Även om inte Josefs familj regelmässigt placeras i fokus, är det i denna sociala miljö romanens epicentrum finns. Efter att storebrodern dött under tragiska omständigheter, paralyseras storasystern i en svårartad depression.
Det blir lillebrors uppgift att hålla ställningarna, hålla modet uppe; särskilt som föräldrarna av olika skäl hamnar i en perifer roll. Som entertainer kan Josef kanalisera sitt inre kaos, dels på scenen och dels som populär person på diverse partyn.
”Döden är inget skämt” artar sig till ett nervigt och drabbande dokument. Huvudpersonens lättsinne är originellt och rörande. Under den sköra ytspänningen anas existentiella djup.
