Imponerande romankonst om att leva eller överleva
Djur
Författare: Lise Tremblay
Förlag: Rámus
Översättning: Elin Svahn
Det finns författare som lyckats skildra mycket på få sidor. Kanadensiska Lise Tremblay är en av dem. Nu är hon åter aktuell på svenska med kortromanen ”Djur”.
I ”Djur” skildras ett lantligt samhälle i Quebec där människorna lever nära naturen och årstiderna. Dit har den före detta tandläkaren Benoît dragit sig tillbaka från storstaden tillsammans med sin gamla hund Dan. Jaktlagen förbereder sig för jaktsäsongen, men vargar har synts till i trakten och det finns olika åsikter om vad som ska göras. Benoît är skild sedan många år eftersom han föredrog karriären och sina egna intressen framför familjelivet, något han nu tänker på mycket. Hans dotter har länge haft psykiska problem, men hon hoppas att en nära förestående operation ska bota henne och ge henne ett värdigt liv. Benoîts hund Dan däremot, är döende. Likaså Benoîts närmsta granne Mina.
Lise Tremblay har ett särskilt krasst och rakt språk som på något sätt direkt fångar kärnan i varje människas berättelse. I ”Djur” finns skickligt gestaltade konflikter mellan gamla tankesätt och moderniteten, där vargen och kroppen får vara symboler. Här finns teman om liv och döende, om rädsla, och om förståelse för den andre.
”Djur” är imponerande romankonst. Jag tycker så mycket om Lise Tremblays sätt att skriva, där hon fångar det djupt mänskliga med få medel. Det är tankeväckande, vackert melankoliskt och rått, med stor medkänsla med de människor hon skildrar: ska man leva, eller bara överleva?
