GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

I ”Emily forever” är mammaklyschorna bortskrubbade

Maria Navarro Skaranger berättar om graviditet, moderskap och ofta ohörda människors inre liv på ett sätt som känns eget och nyskapande.
Bokrecension • Publicerad 14 november 2022
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Norska Maria Navarro Skaranger är aktuell med ”Emily forever”,
Norska Maria Navarro Skaranger är aktuell med ”Emily forever”,Foto: Io Sivertsen
Roman

Emily forever

Författare: Maria Navarro Skaranger.

Översättning: Ninni Holmqvist.

Förlag: Weyler.

Em är med barn, hon känner inget väldigt särskilt för det, men hon tog aldrig tabletterna när hon skulle göra abort. Och så var det något barnmorskan sa också. Barnets pappa är upptagen med att vara omogen uppdraget samt småkriminell. Ems mamma försöker hjälpa, men hon minns inte ens hur man håller en bebis, hennes välvilja är kontrollerande och påträngande. I trappuppgången bor en präst som tycks förälskat sig i Em, kanske mer som idé än i personen. Kanske vill han bara ha någon att rädda.

Maria Navarro Skaranger gestaltar klaustrofobin i att vara gravid och i att vara spädbarnsmamma. Trots alla goda råd är det ju omöjligt att förbereda sig på. Här är alla klyschor bortskrubbade, kvar är den djupa, ensamma ödsligheten, en oväntad skönhet och något som känns sant.

bild 1/1
Emily forever
Maria Navarro Skaranger

Alla vill berätta om klass nuförtiden men det är sällan det görs såhär osvulstigt: en föräldragrupp där de andra mammorna talar om böcker, en väninna från köpcentrumet som hänger sin jacka över en stol istället för att böka ner den i barnvagnen, ett badrum med många lådor där man kan lägga smycken.

Berättarperspektivet skiftar, hela tiden helt sömlöst. Jag förstår inte hur Navarro Skaranger gjort, hur författaren själv kan gripa in i Ems tillvaro och tala direkt till läsaren, men det gör hon och det är helt självklart och mycket stilfullt. En rörande, lakonisk liten roman som tycks berätta mer än vad orden rymmer.

Rebecka ÅhlundSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.