Gunnar Ardelius skriver tänkvärt om unga och sex
Ungdomsromaner brukar betraktas som återhållsamma vad gäller skildringar av sexualitet. Det skiljer dem från litteratur för vuxna. Men i ”Tjuren från Solna” väjer inte Gunnar Ardelius det minsta för att exponera intimiteter.
Erotik är i och för sig inte huvudämnet; mycket fokus riktas trots allt mot Sebastians relationer till kvinnor. Frimodiga beskrivningar av porrfilmens betydelse vid onani förekommer, gärna med tonvikt på mjölk.
Sebastian ska fylla 20 när som helst och råkar inleda ett förhållande med Hanna, hans mammas 35-åriga arbetskamrat. Som barnlös har hon vissa idéer om vad han skulle kunna användas till.
Det som för dem samman är dock snarare en sorts existentiell nervighet, en planlös iver. Att två vilsna skepp på driven tillfälligtvis ankrar i samma vik behöver inte betyda att deras inre stormar visar minsta tendens att lugnas.
”Säkert kan det hända att ett rykte banar väg för boken, att den läses på grund av sin vågade öppenhet rörande driftslivet.”
Tvärtom får Sebastian problem att hantera situationen, särskilt när hans intresse för Katja väcks – en teaterintresserad tjej i hans egen ålder. Även mötena med henne präglas starkt av ångande sexualitet.
Säkert kan det hända att ett rykte banar väg för boken, att den läses på grund av sin vågade öppenhet rörande driftslivet. Ändå är det inte på den nivån Gunnar Ardelius placerar sitt ärende.
”Tjuren från Solna” är en kvick och drabbande berättelse om en identitetssökande yngling. Som reklamutdelare har inte Sebastian börjat klättra på karriärstegen direkt. Dessutom står han i beroendeställning till sin delvis krävande mor, en framgångsrik chef med ambitioner. Hon betraktar honom lite som en loser.
Plötsligt bejakar han en otippad impuls att bli skådespelare. Han kollar upp vilka möjligheter det finns att förkovra sig, blir intresserad av improvisationsteater.
Strax börjar han anstränga sig för att komma in på scenskolan i Stockholm och når ganska långt på det spåret. Vägvalet leder också till att han får en killkompis, vilket får stort värde då han annars verkar nätad i ett matriarkat.
Författaren tränger dock inte särskilt djupt ner i det psykologiska. Han nöjer sig med att kombinera vardagsrealism med dråplighet. Det har blivit en tänkvärd och underhållande roman om en ung man i skarven mellan ungdom och mognad.
