För mycket av allt när Arne Dahl laddar kanonen igen
Islossning
Författare: Arne Dahl
Förlag: Albert Bonniers
Mitt förhållande till dessa böcker och deras karaktärer är komplicerat. Visst, de är ofta spännande, ibland rent nervkittlande och Arne Dahl/Jan Arnald har många gånger ett fabulöst vackert och rikt språk, bortom de flesta deckarförfattares. Samtidigt finns en känsla av att bli lurad. Kanske det är så att Arne Dahl helt enkelt vill se var gränsen går för vad en deckarförfattare kan göra. Men jag vet att min gräns nu är nådd. Jag vill inte läsa en sjätte bok i denna serie. Och det finns saker i denna berättelse som tyder på att även Arne Dahl har fått nog.
Alla fem böcker är komplicerade i sin handling, i somliga stycken helt obegripliga.
En vårmorgon hittas en man mördad på en strand utanför Stockholm. Ingen vet vem han är, han går inte att identifiera på något sätt. Hans DNA är så konstigt att man tror att polisen eller labbet har klantat sig. Desiré Rosenkvist kopplar dock ihop honom med två tidigare likfynd.
Samtidigt yxmördas män med koppling till Hells Angels. Och tro det eller ej, men dessa händelser hänger ihop och leder så småningom till företag inom avancerad genforskning. Och vägen dit är krångligare än krånglig och fylld av spekulationer från Blom och Berger, som liksom alltid tycks vara de rätta. Dessutom kantas vägen av otaliga lik och mängder av blod och en hel del korrumperade snutar.
Det är helt enkelt för mycket av allt.
