Dags för Banks att gå i pension

”Man han var inte snuskig och kände sig inte gammal”, tänker Alan Banks, ertappad med att spana in en mycket yngre kvinna. Vin, kvinnor och sång är alltjämt polisintendentens intressen, men när det gäller kvinnor kommer han inte längre än att bedöma utseenden och vara betuttad i sin väns supersnygga sambo Zelda.

Den röriga brottsintrigen rör ett brutalt mord och en filmad våldtäkt, med tillägg av kändisfester, albansk maffia och Yorkshirepolisens gamla nemesis, mordbrännaren Philip Keane.

Att Banks på ett tåg i ett lantligt lockande England reflekterar att det inte känns som ”den plågade och kämpande nation där han bodde” passar hans person, men rimmar illa med korsklippningen där Zelda i jakt på egen rättvisa besöker Moldavien, där hon kidnappades och såldes som sexslav.

Åldern gör sig påmind och Banks börjar ifrågasätta sin identitet som polis. Än bättre vore nog om Robinson planerade hans pensionering.