Craig Brown återskapar hysterin kring The Beatles
Craig Brown: One, two, three, four. När Beatles förändrade världen
Översättare: Sven Lindström.
Förlag: Albert Bonniers förlag.
Satirikern och författaren Craig Brown har hyllats för att förnya biografigenren med sin tegelsten om tidernas mest framgångsrika popgrupp. Han gör det genom att närma sig fenomenet från alla möjliga och omöjliga håll och samtidigt driva friskt med den mytologi som spridit sina mycelliknande trådar allt längre från verkligheten. Han går på guidade visningar i hus och kvarter med lösa kopplingar till beatlarna, talar med fanatiska fans och förfördelade ögonvittnen och citerar samtidens häpna förståsigpåare.
Styrkan är att han på ett kongenialt sätt lyckas återskapa den kaotiska stämningen kring John, Paul, George och Ringo och illustrera deras osannolikt snabba (”mygglika”) utveckling. När strålkastarljuset riktas utåt, mot alla som upplevde den fenomenala framgångssagan i realtid, blir det lättare för oss som inte var med att känna vinddraget. Bristen är att själva musiken riskerar att dränkas i ett hav av kuriosa, lite som när fansens skrik gjorde det omöjligt för bandet att höra varandra på scenen.
Mest relevant blir boken trots allt när den ringar in de legendariska ögonblicken, till exempel den gången när 42 klassiskt skolade musiker ombads spela på sina instrument från den lägsta till den högsta tonen i eget tempo för att skapa crescendot i slutet av ”A day in the life”. Brown noterar att låten tog 34 timmar att spela in. Fyra år tidigare hade bandets första album, ”Please Please Me”, gjorts på en enda dag. Där, i stormens öga, finns förstås den viktigaste berättelsen.
