GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Brøggers dryga och kaxiga tonfall provocerar – med gott humör

Suzanne Brøgger menar att flanörens återkomst i det offentliga rummet snabbt har ersatts av flanösen, och då inte som sexobjekt utan som betraktare. Aase Berg blir uppviglad och hoppfull.
Bokrecension • Publicerad 18 september 2021
Suzanne Brøgger är oftast strålande stringent, men i en del av texterna halkar hon in i närmast obegripligt flum om tro och högre kärlek.
Suzanne Brøgger är oftast strålande stringent, men i en del av texterna halkar hon in i närmast obegripligt flum om tro och högre kärlek.
Foto: DANIEL NILSSON / TT

Med egen hand

Författare: Suzanne Brøgger

Förlag: Norstedts

Översättning: Nina Wähä

Det är fascinerande att bli äldre. Världen förändras, allt hamnar i ett annorlunda ljus. Suzanne Brøgger har på senare år satt livsrevideringen i system – att ompröva det yngre jagets åsikter, känslor och personlighet. Antingen i uttalad form, som i senaste boken på svenska, ”Koral” (2019), där hon gör en omskrivning av sina egna, tidiga böcker, eller i en mer diffus dialog med det förflutna, till exempel i essäsamlingen ”Norsk omelett” som gavs ut på svenska året innan.

Nu kommer ännu en klippbok, ”Med egen hand”, översatt av Nina Wähä med säker känsla för Brøggers dryga och kaxiga tonfall. En läsanvisning pekar mot en den japanska genren Zui hitsu, där löst sammansatta essäer, berättelser och fragment ”följer penseln” av författarens eget liv. Det handlar som vanligt om kärlek, privatliv, kärnfamilj, politik, övergrepp och maktförhållanden, och Suzanne Brøgger förhåller sig bland annat till föregångare som Karen Blixen, Sigrid Undset med flera.

Redan tidigare har Brøgger använt sig av Leonard Cohen-citatet ”There’s a crack in everything, that’s how the light gets in”. I hennes texter är det som om sökljuset bryter fram ur denna spricka, ofta som häpnadsväckande oneliners, i en blandning av uppkäftighet och mognad. Suzanne Brøgger är inte en författare man läser för trygg igenkänning. Ibland har hon rätt provocerande åsikter, men de är alltid gestaltade med hög energi och gott humör.

I nya boken blandas essäer, intervjuer och prosaberättelser där även andra än hon själv kommer till tals, till exempel Madame Nielsen och guldsmeden Torben Hardenberg. Ibland talar hon till ett du, som i ett beundrarbrev till exilförfattaren Hassan Blasim. Även historiska personer får röst: Nietzsche och Lou Andreas-Salomé diskuterar/ grälar i dialogform. ”Den första erotiskt frigjorda kvinnan”, författaren och kvinnokämpen Agnes Henningsen, slänger ur sig en av bokens roligaste repliker när hon dissar förälskelse och tycker sig ha funnit ett sätt att ge sig hän utan den: ”en del absinth och nio delar ensamhet”.

”Brøgger har också en intressant tes om varför konsten som helhet är detroniserad i vår tid: för att den inte är god.”

Framför allt är det alltså kvinnor med slingriga livsberättelser som är huvudpersonerna. Jag kände till exempel inte till den spejsade historien om den danska konstnären och fotografen Suste Bonnén, som fick en film på sin exman beslagtagen av polisen eftersom den betraktades som ”hämndporr”. Men Bonnén ger sig inte. ”Jag riktar mitt ljus som jag vill”, kommenterar hon förtalsanklagelserna och den efterföljande debatten om yttrandefrihet. Suzanne Brøgger kopplar vidare till Philip Roths roman ”Sabbaths teater”, som däremot inte ansågs vara en hämndaktion trots att den bygger på sexualiserande förtal av hans tidigare älskarinna. Vad är liv och vad är konst, och vem har rätt att berätta vad? Det är den övergripande frågan i ”Med egen hand”.

Brøgger har också en intressant tes om varför konsten som helhet är detroniserad i vår tid: för att den inte är god. ”Det har blivit alltavgörande att inte bara leva hälsosamt och rätt, utan att även vara god. Hur är man det?”

Men trots en uppsjö av överraskande uppslag hänger den röda tråden i klippboken lite väl lös den här gången, och innehållet är ojämnt. Oftast är Suzanne Brøgger visserligen strålande stringent, men i en del av texterna halkar hon in i närmast obegripligt flum om tro och högre kärlek. Den synopsisaktiga prosaberättelsen ”Om att bli seende” är faktiskt direkt dålig, både innehållsmässigt och stilistiskt.

Ändå gör boken mig mestadels uppviglad och hoppfull. Suzanne Brøgger menar till exempel att den långsamma flanörens återkomst i det offentliga rummet snabbt har ersatts av flanösen, och då inte som sexobjekt utan som betraktare. Vi kan bara hoppas att hon har rätt i sin slutsats: ”Världen blir i allt högre grad föremål för den kvinnliga blicken – och den förändras av det”.

Fakta

Suzanne Brøgger

Född: 1944

Är medlem av Danska Akademien. Suzanne Brøgger är känd för sina essäer och självbiografiska romaner om kärleken och det moderna samlivets problem, bland annat ”Crème fraîche”, ”Ja” och ”Transparence”. Hennes senaste bok på svenska var Koral (2019).

Bokens första mening: "Det var precis som en fjäril som vecklade ut sig ur sin puppa, sättet på vilket madame de Krüdener på egen hand introducerade denna nya dans i Europa".

Aase BergSkicka e-post
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.