Boksläpparen Paola Russo: ”Jag tycker om att utgå från fakta”

”En dag som tusen år” börjar i Kalmar 1938 där äkta paret Harry och Elin Stjernborg just har fått ytterligare ett missfall.

Nästan samtidigt föds lilla Sonja utanför äktenskapet, av en ung mamma som tidigare tvingats lämna bort sin förstfödde son. Pappan vill ha barnet, men tillåts inte bilda familj för sin hårde, judiske far.

Samtidigt påverkas de, och ett flertal andra karaktärer, av att ett krig närmar sig. Ett krig som man får följa karaktärerna under, både de som upplever det på avstånd i Kalmar och de som hamnar mitt i det.

Hur fick du idén till ”En dag som tusen år”?

– Jag har ofta tänkt att jag vill skriva en stor berättelse, en släktkrönika, som utspelar sig i Sverige under andra världskriget. I min debutroman ”En säck full av Gud” skrev jag om min italienska släkt under samma period. Det är ett sätt att förvalta berättelser från tidigare generationer, men bottnar även i ett eget intresse för en tid i Europa som i hög grad ännu påverkar oss.

Varför utspelar den sig till stor del just i Kalmar?

– Min mammas släkt kommer från Kalmar, och jag är själv född i Kalmar. Jag ville även lära mig mer om staden.

Boken innehåller många olika livsöden. Vems började du med och vems berör dig mest?

– Jag utgick från paret Harry och Elin Stjernborg och den lilla flickan Sonja. Den som sedan i viss mån kom att bli romanens nyckelperson, doktor Gustaf Rådström, dök upp omgående och oombedd, liksom de flesta andra. Några personer har sina motsvarigheter i verkligheten, många kom till mig under skrivandets gång. Judinnan Elisabet Rosenbergs öde är nog det som berörde mig djupast och som även var svårast att skriva. Hon är en symbol för så mycket av det som betyder mest.

Hur var boken att skriva?

– Det blev ett betydligt mer omfattande arbete än jag hade förväntat mig. Grovmanuset var relativt lättskrivet, men bearbetningen och språket, som jag ville skulle kännas falskt tidsenligt, var krävande. Ingenting var direkt svårt, men mödosamt och utdraget. Som om det aldrig tog slut, aldrig blev fulländat.

Den innehåller väldigt mycket historiska fakta, om allt från andra världskriget och Förintelsen till små och stora händelser i Kalmars historia. Hur viktigt är det för dig att allt blir rätt?

– Jag tycker om att utgå från fakta, särskilt när det handlar om en viss tid eller plats. Det blir en fråga om respekt för dem som själva har genomlevt något jag vill beskriva. Samtidigt har jag ett ansvar inför mina romankaraktärer; att tillåta dem att växa och röra sig bortom realiteten, in i fiktionen.

Vad var svårast?

– Kapitlen som handlar om juden Elias Rosenberg och hans familj i Wien och sedan Polen. Hur en människa stegvis bryts ner. Från att ha levt ett ordinärt liv finner du dig inom några månader i en ren kamp för överlevnad.

Finns det någon detalj som du är extra nöjd med?

– Snarare helheten. Hur Kalmar får representera Sverige under denna period. Jag lärde mig mycket. De vita fartygen som förde koncentrationslägerfångarna från Bergen-Belsen till Kalmar kände jag inte till från början. Det blev en av flera bekräftelser på att berättelsen hängde samman.

Har du fler böcker på gång?

– Nej, nu är tid för återhämtning. Jag känner mig själsligen dränerad av arbetet med denna roman, och mycket nöjd.