GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Avantgardets åttonde skiva en slagkraftig återförening med Åhlund

Trots mängden plattor Avantgardet tryckt ur sig finns det ingenting som låter avslaget när de släpper årets andra skiva och deras sammanlagt åttonde fullängdare, producerad av vapendragaren Jocke Åhlund.
Skivrecension • Publicerad 11 november 2022 • Uppdaterad 15 november 2022
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Rasmus Arvidsson och Patrik Åberg i Avantgardet.
Rasmus Arvidsson och Patrik Åberg i Avantgardet.Foto: SUVAD MRKONJIC
Pop/rock

Avantgardet – Inget här är byggt för oss

Bolag: Eget.

Bästa spår: ”Båda sidor av en gun", "Den bästa dagen".

I ett mättat musikklimat där singlar och spellistor dominerar, och där band kämpar hårdare än någonsin för att hålla sig relevanta, har Avantgardet med sin dedikation och höga produktionstakt lyckats knyta ett orubbligt band till sina trogna lyssnare.

Förra skivan "Nybrosoundet", som släpptes tidigare i år, producerade frontmannen Rasmus Arvidsson själv. Den lät som det mest nakna och vassa de gjort, men var också bandets första platta att lämna en med viss osäkerhet inför vad de skulle kunna hitta på utan att börja upprepa sig. Men outtömliga som de tycks vara valde de att gå direkt tillbaka in i verkstaden, koppla på Jocke Åhlund och ge oss en ny fullängdare som mycket väl kan markera början på ett stort kapitel.

Plattan osar av ett mer ungdomligt sound och välkomnar en bredare massa utan att döda Avantgardets indiesjäl. Ta bara den direkt beroendeframkallande "Båda sidor av en gun", som mellan sina melodiösa rader ger oss en urtung påminnelse om hur samhället misslyckas med att ta hand om unga kriminella.

Foto: Anton Lernstål

När Avantgardet lämnar över spakarna till Åhlund, som här är huvudproducent för första gången sedan Grammisnominerade trilogifinalen "Alla känner apan", växer ljudbilden. Med honom blir även melodispråket mer hookigt och konkret. Det är tydligt att den kreativa duon Arvidsson och Åhlund hör ihop, att de haft lika kul och följt lika många impulser nu som då. På ett bra sätt hörs influenserna från Hellström och Les Big Byrd. Och som många gånger förut Velvet Underground.

Textmässigt kastar Arvidsson runt oss som i en Terrance Mallick-film när han visualiserar scener om allt från Kreugerkraschen till självupplevda uppväxten på Åkrahällskolan i Nybro. Vissa bilder känner vi igen – det målas på nytt upp gnisslande tänder, spruckna drömmar och väntan mitt i en livskris – men trots ögonblickliga upprepningar fortsätter det att beröra när han skildrar den utsatta människan.

Redan på första skivan sjöngs det om ett Sverige som överger sin trygghet men här riktar han fokus mot de unga som får syna den äldre generations brott, "Vill krama alla oskuldsfulla ungar, men jag sitter bara still, precis som orättvisan vill att jag ska".

Jocke Åhlund och Rasmus Arvidsson.
Jocke Åhlund och Rasmus Arvidsson.Foto: Anton Lernstål

Låtarna hoppar mer sömlöst mellan diskbänk och poesi, kanske allra bäst på budskapsstarka "Samma Liv" med rader som "sen höjer dom priset på tunnelbanan så att hon ska stanna kvar där medellivslängden minskar för varje nedsläckt dag" och "Jaga riskkapital eller fly från en batong, alla sjunger sin sång av olika tvång."

Mycket träffar rätt på de tio nya spåren, bland favoriterna finns boogie-kokande "Den bästa dagen" som ger oss en välbehövlig andningspaus från det tunga, och där vi känner Patrik Åbergs svängiga prägel. Den låten får vi också försvinna i på ett sätt jag önskar att fler låtar hade gjort – blott trettiosju minuter lång är skivan deras kortaste sedan debuten.

Det börjar bli tröttsamt att hylla Avantgardet som aldrig slår av på takten, men också lika svårt som alltid att inte göra det.

Axel Diedrichs
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.