Osannolika pengar blir toppidrottens undergång

Den gamle skojaren Berlusconi hade inte längre råd med vårt svenska bollgeni. Men alla verkar glada och gladast är sportreportrarna som låtit hänförelsen tränga undan varje spår av kritik. Ändå är det en händelse som med otäck skärpa visar bilden av en idrott som tappat allt sinne för proportioner.

Jag kommer att tänka på Hitlers arkitekt, senare rustningsminister, Albert Speer. Han berättar i sina memoarer hur han i mitten av 30-talet visar sin far, också han arkitekt, modellen av den framtida världshuvudstaden Germania. Hitler och Speer tittar på honom med glänsande ögon som vore de småpojkar som väntar på beröm.

”Här finns inte några mänskliga mått”, mumlar den nu nästan svimfärdiga fadern, ”har ni blivit helt förryckta?”

Zlatan kommer att tjäna ungefär 120 miljoner kronor per år. Hyllningskören är unison. Applåderna dånar. Löpsedlarna har krigsrubriker. En okänd gubbe i Paris anmäler en avvikande åsikt. Han heter Jerome Cahuzac och är Frankrikes budgetminister. Han tycker att lönen är orimlig och att konsekvenserna för fotbollen kan bli förödande.

Den sagolika berättelsen om den lilla pojken från Rosengård utanför Malmö som blir en av världens bäst betalda fotbollsspelare rymmer också en annan och dystrare berättelse. I den heter huvudpersonerna sådant som Roman Abramovitj och shejk Al-Khelaifi. De har blivit sanslöst rika på att lägga beslag på oljetillgångar i Ryssland och Quatar och spenderar sina pengar på att köpa lyxyachter och fotbollsklubbar.

De satsar på status istället för att investera i nya företag. De representerar en degenererad kapitalism som inte skapar utan bryter ner. Avståndet mellan dessa herrar och supportrarna som kommer till arenorna med halsdukar i klubbens färger för att heja på sitt lag är himmelsvid. Från miljardärernas planet syns inte de som gör idrotten möjlig. Inte funktionärerna som jobbar gratis. Inte föräldrarna som skjutsar sina barn till träningarna.

Om några dagar invigs sommar-OS i London, det mest prestigefyllda av alla idrottsevenemang. Fokus ska vara på ”hållbar utveckling”. Staden är rensad från tiggare och annat som kan fläcka bilden av London. Slutnotan kommer att ligga på över 100 miljarder kronor.

Det har gått hundra år sedan Sverige hade sitt första och sannolikt sista OS. Det var en ganska liten tävling, där amatörer tävlade mot varandra. Sedan dess har spelen blivit större och större. Under Berlin-OS 1936 tog Jesse Owens fyra guld med resultat som skulle stå sig i flera decennier. Men framför allt blev spelen en stor propagandaseger för Hitler. Mannen som i allt han företog sig blev måttlöshetens mästare vägrade att gratulera den svarte atleten Owens.

Berlin markerar ett stort steg i de olympiska spelens utveckling. Antalet åskådare slog rekord. Inget tidigare OS hade haft så intensiv mediebevakning För första gången användes det nya mediet television och i radion talade Sven Jerring om ”japaner, japaner, överallt japaner”.

Jag kommer som vanligt att titta på delar av OS, framför allt friidrotten. Men hela tiden med känslan att spelens skenande elefantiasis blir dess undergång.

Lars Ragnar Forsberg