Krönikan: Fi:s likhetsnorm är inhuman

Han visade sina leksakstraktorer och ville leka. Sonen lekte, efter viss tvekan. Han fick inte ihop att en ”stor pojke” lekte och talade som en treåring.

Jag kommer att tänka på den unge mannen när jag läser Feministiskt initiativs partiprogram. Fi vill nämligen avskaffa specialskolor för barn och unga med funktionshinder. Eftersom Fi vill ha en ”inkluderande” skola ska riksgymnasierna för elever med rörelsehinder samt gymnasiesärskolan avvecklas. Samtidigt ska alla gymnasieprogram ge högskolebehörighet.

Jag försöker föreställa mig killen som lekte med min treårige son i en gymnasieklass där han läser högskoleförberedande matte och engelska med andra 18-åringar. Jag får obehagliga visioner av hur han mobbas och trakasseras av klasskamrater, och hur hans glada självförtroende försvinner när han inte hänger med i undervisningen.

Att Fi ser pedagogik som nyckeln till att skapa en ny sorts människa präglar hela partiprogrammet. Men det blir särskilt tydligt när partiet vill avskaffa gymnasiesärskolan. Tonåringars tendens att frysa ut och mobba den som avviker från gruppen försvinner med normkritisk pedagogik, tror Fi. Och unga utvecklingsstörda som helst leker med bilar kan klara högskole­förberedande gymnasie kurser genom alternativ pedagogik, enligt Fi.

Det utopiska synsättet beror sannolikt på Fi:s vilja att jämställa funktionshindrades påtagliga svårigheter med den mer luddiga ”strukturella diskriminering” som enligt Fi drabbar kvinnor, icke-vita och hbt-personer. Så blir även funktionshinder en ”social konstruktion” som handlar om omgivningens fördomar och normer, och inte om att den funktionshindrade faktiskt saknar ben, är blind eller utvecklingsstörd.

Detta leder till att funktionshindrades svårigheter förminskas och relativiseras. Till skillnad från Fi anser inte jag att kvinnor, icke-vita och hbt-personer ska särbehandlas positivt vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter som andra, varken mer eller mindre. Den som däremot är funktionshindrad har rätt till mer stöd och hjälp än vad vi ”normalfunktionella” har. Det är en fråga om solidaritet och humanitet.

Fi:s idé att avskaffa gymnasiesärskolan är inte radikalt ny, utan en utveckling av gammalt vänsterpolitiskt tankegods. Socialdemokraterna har tidigare tagit bort inslag av nivågruppering och linjeindelning från utbildningssystemet, i syfte att få bort ”sortering” och öka ”jämlikhet” och ”inkludering”.

Men att hävda att alla människor kan fixa högskolebehörighet om vi bara tillämpar ”alternativ pedagogik” är inte jämlikhet, det är likhet som norm. Ett normkritiskt parti som Fi borde inse detta.

Likhetsnormen i utbildningsväsendet har två fatala konsekvenser. Dels sjunkande kunskapsresultat, när kraven sänks för att "alla ska med”. Dels krossat självförtroende hos alla dem som inte förmår leva upp till likhetsnormen, trots politikers löften om att ”alla kan, med extra stöd”.

Vissa lindrigt utvecklingsstörda personer kan säkert med hårt arbete och mycket stöd klara en vanlig utbildning. Men låt oss inte blunda för de utvecklingsstörda barn och ungdomar som saknar förutsättningar att klara en reguljär utbildning, och som är lyckligare på en särskola där kamraterna och prestationskraven är på deras nivå. Att tillgodose dessa ungdomars behov är inte ”strukturell diskriminering”, det är tvärtom att erkänna att vi alla är olika men har samma rätt till ett värdigt liv.

Marika Formgren