Essän: Skaparglädje Virserums kulturkrockar kan bli länets "Big Bang"

Politiken betraktar (ofta) kulturen som en kostnad. Intäkterna mäts i publiksiffror. Skattepengar ska ge ett mätbart resultat.

Det skär sig. Konstnären ser (ofta) som sin uppgift att granska och ifrågasätta den rådande ordningen, som upprätthålls av just politikerna.

Jag skriver "ofta" eftersom de finns undantag. Jag minns Penti Supponen, kommunalråd i värmländska Hällefors. Han drabbades av konsten under ett besök i Altamiragrottan i Spanien. Guiden berättade om den avbildade mammuten på stenväggen. Byn måste gå man ur huse för att bedriva jakt. Penti Supponen tänkte, att det fanns en dyrbar lucka i drevet. Jaktlaget måste avvara konstnären, som stannade hemma för att måla. Supponen förstod att människan inte lever av kött allenast. Han började fylla Hällefors med skulpturer och annan offentlig konst. Medborgarna uppskattade försköningen av samhället, även om de tyckte att någon staty kunde ha ersatts av en offentlig toalett.

Det finns undantag också på andra sidan. Henrik Teleman på Virserums Konsthall har i många år haft förmågan "att göra majonnäs". Kultur och politik, konst och samhälle har förenats i vitala utställningar, som än beskyllts för att vara publikfriande, än anklagats för att vara kommersiella. Och nästan alltid kontroversiella. Som utställningen Hata Sydkraft och Telia (2005) och Från förälskelse till råknull (2006)

Men den skaparglada egensinnigheten i Virserum slår vakt om sin konstnärliga integritet. Virserumborna lämnade in sina fotografier. Museet gjorde något mer än bara en utställning av familjealbum. Trä 2013 blir ännu en mötesplats för Nödvändighetens arkitektur. Skogsindustri och arkitekter får drömma tillsammans. De möter lokalbefolkningens förväntningar på framtiden, gestaltad i utställningen Virserum en dröm.

Och då och då får konsten rymma iväg i en totalt ansvarslös glädje över att skapa. Den kommande utställningen, Leka med döden, är mera lek än död.

Utställningen visar enligt programmet "modeller eller hela landskap med tanks, sönderskjutna hus och framryckande soldater."

"Det är så roligt!", säger Henrik Teleman med Meccano-pojkens förtjusning i rösten. Men jag har inte kommit till Virserum för att titta på skalenliga modeller av sönderrostande Tiger-stridsvagnar. Telemans egen stora offensiv är en annan.

Han har skrivit ett mycket konkret remissvar på länets kulturplan "Kalmar län 2012-2014". Planer blir med nödvändighet ord och visioner. Teleman föreslår tre projekt, som länet har nytta av i sin utveckling. Hans förslag presenterades på Barometern-OT:s debattsida 24 september.

Han har flera argument för en djärvare kulturpolitik i länet. Staten delar ut regionala kulturpengar i en klumpsumma. Det är den s.k koffertmodellen. Den region som vågar pröva något nytt kommer att få mer pengar i kofferten, tror Henrik Teleman.

Kalmar län måste profilera sig inför en ny regionindelning. Annars hamnar länet i bakvatten.

Kalmar läns befolkning minskar. Om länet ska bli attraktivt måste kreativitet och mångfald utvecklas.

"Vi måste utvecklas för att inte dö sotdöden", säger Henrik Teleman. Kulturen och konsten kan bidra till en aktiv och engagerad befolkning.

Konsten står i demokratins tjänst. Virserums Konsthall föreslår i remissvaret ett projekt, kallat deltagarkultur. Medborgare, institutioner och kulturarbetare arbetar tillsammans med en gemensam berättelse, säger man. Projekt får gärna handla om ungdomars delaktighet. Hur ska ungdomen få makt.

Här har Virserums konsthall redan en egen idé att använda sociala medier på ett nytt, fräckt sätt. Detaljerna är jättehemliga.

Det andra projektet, som Virserums Konsthall föreslår, handlar om aspektpolitik. Det är kultursvenska för "nyttig konst". Kan konsten göra lärandet lustfyllt, skapa nytänkande i företagen, eller aktivt främja hälsa och välbefinnande?

Det tredje projektet kallas Östersjön. I internationellt samarbete är kulturen ofta gränsöverskridande både geografiskt och mentalt.

"Vad skulle de tre projekten kosta att sjösätta?" frågar jag. Henrik Teleman tänker några ögonblick. "Kanske 2 miljoner, svarar han. Landstinget gick förra året med en vinst på ungefär 100 miljoner.

Jag kan inte göra majonnäs. Jag kan inget om avkastning på kulturellt kapital: men jag vågar påstå att om landstinget avsätter 2 miljoner, kommer den på ett eller annat sätt få minst 2,1 miljoner tillbaka.