Bruksanvisning hjälper inte alltid

Han gick ut ur rummet och kom inte tillbaka förrän en annan arbetskamrat meddelade att hela korridoren fylldes av i A4-ark som maskinen kopierade och spottade ut över golvet. Som väl är ryms det inte över 80 000 papper i en fax/kopieringsmaskin, annars hade det faktiskt blivit ungefär så många, med ledning av telefonnumret. Å andra sidan är frågan om det hade gått bättre om han läst instruktionsboken. Sådant har jag för länge sedan slutat med eftersom bruksanvisningar nio gånger av tio är formulerade av en man, vilket betyder att ett marsvin, en flugsvamp eller en barbiedocka kunde ha gjort det bättre. Framför allt enklare.

Senast jag svor över en bruksanvisning var när jag köpt en ny mobiltelefon, och letade i instruktionerna efter anvisningar om hur man fick igång den. Problem uppstod direkt eftersom det ingenstans framgick hur man öppnade bakstycket.

En någorlunda normalbegåvad kvinna som uppnått mogen ålder borde kunna klara av att köpa och få igång en av de enklare mobiltelefonmodellerna som finns på marknaden. Jag kan köra bil, skriva på en dator, ta ut pengar på bankomat och till och med (om det inte handlar om för krångliga aktiviteter) spela på en hammondorgel.

Men öppna bakstycket på en enkel Ericssontelefon kan jag inte, visade det sig. Inte heller maken, anställd vid en fabrik där man använder högteknologi, klarade detta. Och här kommer vi till bruksanvisningsproblemet. På den mikroskopiska lapp som medföljde, upplyste man om hur man gör för att "överföra filer i läget masslagring, spela in videoklipp, använda Photofix och radera en fil från en spellista". Men inte hur man satte i batteriet. Enda ledtråden var en anvisning till Internet, där jag surfade i 45 minuter innan jag fann exakt samma idiotiska bruksanvisning som den som följde med telefonen. Men luttrad som jag är, blev jag lika överraskad som man blir när Ulf Lundell för femtioelfte gången tar tillbaka sitt senaste löfte om att äntligen sluta turnera. Inte alls, alltså, för den som undrar.

En kniv, en stjärnskruvmejsel, en virknål, en gaffel, mina framtänder; inget av dessa hjälpmedel fick batteriluckan att öppna sig. Jag skulle just ta till den slutgiltiga lösningen, det vill säga kast med liten mobiltelefon mot stengolv, då en 13-åring gled förbi på väg mot teven. Hon slängde ett öga på sin mors svettiga, högröda ansikte, tog telefonen, satte tumnageln mot en osynlig glipa - och batteriluckan gick upp.

- Vad gapar du om, mumlade hon och fortsatte mot soffan.

- Att det borde lagstiftas om att det ska finnas bruksanvisningar för att skriva bruksanvisningar, mumlade jag.

Glad lördag!