Pauline hade svårt att tända till

Kvart över elva kör kompbandet igång och försöker locka till sig de utspridda nattklubbsbesökarna. När Pauline kommer in strax efteråt är det fortfarande ganska glest i publiken. Hon avverkar ett par låtar från sitt soulpopiga debutalbum utan att det blir särskilt medryckande. I de lite lugnare stunderna hörs sorlet tydligt. Det är ingen lätt uppgift att uppträda inför en till stor del ointresserad nattklubbspublik.

Pauline och hennes band gör ändå sitt bästa. Bandet spelar tajt och Paulines manlige sidekick ger järnet när han körar, dansar och spelar tamburin. Faktum är att han omedvetet överglänser Pauline i utstrålning och energi. Hon verkar visserligen glad, men ibland ser hon faktiskt lite uttråkad ut.

Låtarna är bättre live än på skiva. Det blir ändå inte överdrivet bra. Pauline har några snabbare låtar som det funkar bra att dansa till men hon har inte mycket mer att komma med än andra artister på topplistan. Kanske är det lite mer själfullt men det hjälper inte när så många låtar är så tråkiga. Live är det inte riktigt lika utslätat och så slipper man alla flöjtslingor. Lite synd bara att det inte finns något annat blås på scen. Då hade det blivit mer drag.

Efter en knapp halvtimme lämnar Pauline scenen och hennes sidekick får ta över med sitt showande och ballarna-i-kläm-sjungande. Det gör han riktigt bra. Han lyckas dessutom få den växande publiken, åtminstone den kvinnliga delen, till att sjunga med.

Efter några minuter kommer Pauline in ombytt och kör nya singeln Answer. Det är ganska fullt framför scenen nu, och det dansas en hel del. Men vilken dansant musik som helst hade nog funkat för de flesta.

Pauline tackar för sig strax efter midnatt och sjunger 24 Fine Hours. Sedan kör hon sin stora hit Running Out of Gaz som tas emot entusiastiskt.

Men inte lika entusiastiskt som när Outkasts Hey Ya spelas direkt efteråt. Det är förståeligt.