Högsta betyg till James Blake
Nu vet jag. Det var någon gång efter I never learnt to share när klockan närmade 02.00 som natten började ge vika för den annalkande morgonen. Hela tiden ackompanjerad av James Blakes smärtsamt vackra musik. Delvis smärtsamt för att kylan vid den här tiden på natten hotar att äta upp mig inifrån.
23-åringen från London säger att han aldrig har haft så kalla fingrar förut redan efter första låten, men när röken från scenen blandas med publikens ångande andetag samtidigt som James Blakes säregna röst och ömtåliga arrangemang passerar oss som lätta skyar av dimma blir kylan en del av upplevelsen. Den tvingar oss till närvaro.
Vuxna män grät till The Stone Roses tidigare på torsdagskvällen. Jag hade kunnat fälla en tår när James Blake avslutar natten och välkomnar morgonen med The Wilhelm scream.
Ordet vackert känns fattigt som beskrivning.
LOTTA NYBERG