Big K.R.I.T övertygar med tempo och intensitet
Eller det stämmer väl inte helt. För den i sammanhanget blygsamma skara som hänger vid Blue stage under Big K.R.I.T.-spelningen är i och för sig hängiven.
Besviken eller inte – det märks i alla fall inte på Big K.R.I.T. Han intar scenen i klassisk hiphopoutfit; stort blått basketlinne, kamouflagefärgade halvlånga shorts plus en okuvlig energi. Det här är ingen gangsta-rappare utan när han som tolvåring började skriva rhymes handlade det precis som nu om livet som det verkligen ser ut.
Just touched down får igång publiken ordentligt och både Big K.R.I.T. och hans sidekick, Big Sant, studsar rakt upp och ner själva. Big K.R.I.T. jobbar verkligen igenom hela konserten. Han är inte stilla många sekunder utan studsar, hoppar, sitter ner, springer...
Big K.R.I.T., som fick skivkontrakt med det klassiska hiphopbolaget Def Jam direkt efter första släppta mixtapen, spås en lysande framtid och det är inte svårt att förstå. Flowet i rappen är övertygande och han håller både tempo och intensitet utan några problem.
Han följer upp med bland annat Rotation och Country shit med fortsatt röj som resultat. Det är gediget och bra, men jag saknar den souligare sidan han visar på bland annat nysläppta plattan Live from the underground. Hade han släppt fram den mer tror jag det hade blivit ännu bättre.
Fuck these haters and fuck these hoes avslutar den överraskande korta konserten – bara 40 minuter.