Marcus Oscarsson: Marcus Oscarsson: ”Bland tomater och chipspåsar – så kan partiledarna göra Sverige bättre”
Låt oss ta det från början. Mitt arbetsliv utgörs av politik för fulla muggar och titt som tätt dyker oväntade politiktankar upp även i vardagslivet. Till exempel när jag står i den långa kön i mataffären och precis har kommit fram till kassatjejen som tyvärr är så stressad att hon inte ens tittar upp för att hälsa.
Det är en trist känsla som känns väldigt icke-lantlig. Jag minns när jag var liten och följde med mamma till Bösebo Lanthandel mellan Virserum och Mörlunda i södra Hultsfreds kommun. Det var en sådan där gammaldags lanthandel där de flesta varorna fanns bakom disken. Butiksinnehavare Dagny Magnusson kände i stort sett alla kunder utan och innan – och alla kunders föräldrar och barn också. Det pratades länge och väl med kunderna och man fick inte ha bråttom när man fredagshandlade inför helgen. Artighet och socialt umgänge stod högt i kurs. Skillnaden jämfört med den stressade kassatjejen kunde nog inte vara större. Hon har en liten ljusblå delfin tatuerad på halsen och ofta illgrönt nagellack. Långt ifrån tant Dagnys traditionellt klassiska stil som utstrålade 1950-talets folkhemsanda.
Jag har stött på den stressade kassatjejen flera gånger och hon är alltid obenägen att hälsa på kunderna vid kassabandet. Hon tittar inte ens upp. Hela hennes uppenbarelse lyser ”vi behöver inte talas vid eller se på varandra”. Och jag förstår hennes situation ty det är en stormarknad där förmodligen tusentals kunder strömmar igenom de många kassorna varje dag. Men då fick jag för mig att det här ska jag ändra på så jag hälsade extra glatt – och då hände det plötsligt – hon tittade upp och sa hejsan. Jag tror jag skymtade ett litet, litet leende någonstans bortom alla mjölkpaket och salladshuvuden på bandet.
Nästa fredag tog jag extra mod till mig och sa ”hej, vilket fint nagellack du har”. Då sken hon upp som en sol och sa tack. Och när jag hade betalat och packat ned alla varorna hojtade hon ”ha en trevlig helg”.
Nu brukar vi alltid talas vid en liten stund när jag är i affären på fredagarna och när hon inte sitter i kassan utan istället plockar upp varor ute vid butikshyllorna så hinner vi talas vid lite mer. Hon har en söt hund som heter Fido. Det är lika trevlig stämning som i Bösebo Lanthandel. Glatt och positivt. Och det är här våra kära partiledare kommer in.
Det har blivit en så tuff och hetsig atmosfär i svensk politik. Att det är klara skillnader i sakpolitiken där man med sakliga argument kritiserar varandras förslag är naturligt och bra. Men då det blir gapigt, hetsigt, låg nivå, personangrepp och hårda ord som dessutom spiller över mångdubbelt i diskussioner bland allmänheten och vanliga väljare emellan, inte minst i sociala medier, så vore en kursändring på sin plats.
Tänk om nästa partiledardebatt kunde inledas med att Annie Lööf (C) gav Jimmie Åkesson (SD) en komplimang för hans fina slips. Han har ofta riktigt fina slipsar. Och tänk om Jimmie svarade tillbaka att Annie har fint nagellack. Hennes nagellack påminner faktiskt om kassatjejens. Och tänk om Ulf Kristersson (M) inledde med att tacka Stefan Löfven (S) för den trevliga söndagspromenaden nyligen. Och om Per Bolund (MP) sa att det var riktigt kul när Nyamko Sabuni (L) var med honom och ploggade i förrgår. Plogga är när man joggar samtidigt som man plockar skräp. Och tänk om Ebba Busch Thor (KD) sa att hon ser fram emot att bjuda tillbaka Jonas Sjöstedt (V) på konsert nästa helg. Ebba gillar Beyonce och Jonas diggar folkmusik, bluegrass och country så det blir svängigt värre.
Om jag vore partiledare skulle jag definitivt eftersträva regelbundna söndagspromenader med en partiledarkollega från den andra sidan så att säga. Eller plogga så man slår flera flugor i en smäll. Det kan leda till mycket mer än man anar och framförallt kan man visa för alla andra att man kan vara glad, trevlig och umgås med någon som tycker helt annorlunda i partipolitiken.
Det vore bra för hela samhället och skulle sända en tydlig signal till alla som bär sig åt i sociala medier. En glasklar signal om att saklighet, artighet och vänlighet bör gå över alla partigränser. Det är inte häftigt att ägna sig åt trams, personangrepp och dumheter när man diskuterar politik i sociala medier. Det är bara barnsligt och fel. Våra kära partiledare kan med enkla medel ta Sverige ett ovärderligt steg framåt mot ett bättre och ljusare samtalsklimat på alla nivåer i vårt samhälle.
