Lilly Bergström, 32: ”Jag har känt mig lite udda så länge jag kan minnas”
I nästan hela sitt liv, både som ungdom och ung vuxen, har Lilly Bergström kämpat för att hantera sitt psykiska mående.
– Jag har känt mig lite udda så länge jag kan minnas.
Kalmar län • Publicerad 29 mars 2023 • Uppdaterad 6 april 2023

När Lilly Bergström beskriver sitt unga liv handlar väldigt mycket om att försöka få lärare, läkare, psykiatriker och vänner att förstå. Att förstå hennes beskrivningar av sitt mående och liv.

Barometern-OT stämde träff med henne för ett samtal om hur man bäst hanterar sitt liv när allt inte känns riktigt bra. Vi möter henne i Växjö där Lilly är född och uppväxt och där hon bor i dag.

Annons

– När jag var yngre, de första åren i skolan, var jag en duktig liten flicka. Jag hade det aldrig svårt i skolan, tvärtom gick det lätt och bra. I alla fall fram till högstadiet, då blev det betydligt tuffare. Inte med studierna, men med umgänge. Jag blev ganska snabbt ensam och mobbad. Högstadietiden är inte något jag minns med glädje, säger Lilly med ett snett leende.

Parallellt med att Lilly kämpade mot både mobbande skolkamrater och känslan av att lärarna inte gav henne chansen att utvecklas som hon själv ville och kunde, hände en del i privatlivet.

– Min mamma hade redan en psykiatrisk diagnos och nu fick även min lillebror sin diagnos. Det fick mig att börja fundera över hur jag själv upplevde att jag mådde. Hade jag i vissa perioder inte haft mina vänner, jag har alltid haft väldigt bra vänner, hade jag säkert suttit hemma och inte gjort någonting om dagarna. Mina vänner såg till att jag fungerade socialt, berättar Lilly.

”Ibland är det tungt, men jag tror på att dela med sig.”
Lilly Bergström
Lilly Bergström.
Lilly Bergström.Foto: David Johansson

Hur mådde du när du märkte att något inte stämde och vad fick dig att förstå att något kunde vara annorlunda?

– Jag funderade väldigt mycket på stora frågor i livet, mer än mina vänner. Redan när jag var liten, sex-sju år, ville jag hellre prata politik och religion med vuxna än att leka med mina barnkompisar. Men mer konkret så märkte jag att jag inte fungerade som min jämnåriga vänner.

Lilly beskriver vad hon menar, problem med vardagslivet, komma upp på morgonen, boka tvättider, lösa matinköp och städa.

– Jag har aldrig tyckt illa om mig själv eller så, tvärtom. När det känns som att jag är en fungerande människa och verkligheten är en annan, det påverkade mig. Jag blev frustrerad av att inte få ihop vardagen, berättar Lilly.

Eftersom Lillys mamma hade goda kunskaper om psykisk ohälsa drev hon på och tjatade in Lilly för undersökning på BUP, barn- och ungdomspsykiatrin.

– De första mötena på BUP blev väldigt annorlunda, jag upplevde det som att ingen lyssnade på mig eller min mor. Det jag redan då ville var att få en större utredning, jag ville veta om jag också hade någon diagnos. Det kändes lite som att ingen lyssnade på mig, de hade sina åsikter om mig klara i förväg.

Tipsa oss

Har du något att berätta?

Hör av dig till vår reporter Mats Andersson, som gärna pratar med dig som själv eller som anhörig eller vän varit med om att hantera psykisk ohälsa. Han söker efter exemplen på hur problemet med psykisk ohälsa kan lindras och lösas. För även om verkligheten just nu är svart måste det ju finnas ett ljus bortom allt mörker. Fram med allt som andra kan och dra nytta av. Du når Mats Andersson på telefon 0480-592 66 eller via mejlen mats.andersson@barometern.se

Det skulle dröja innan Lilly hamnade helt rätt i livet. Under tiden kämpade hon sig igenom gymnasieskolan och började läsa till radiojournalist på folkhögskola. Men till sist blev tillvaron för jobbig.

2011 tog Lilly Bergström själv tag i situationen. Hon skickade in en egenremiss 2011 och fick diagnosen ADHD fastställd.Men beskedet att hon skulle få samma medicin som sin yngre bror blev inte bra. ”Typ hjälper det honom hjälper det säkert dig också.” Men den medicin som skrevs ut fick hjälpte tyvärr inte Lilly.

– Först fem år efter att jag fick min medicin fick jag, efter mycket tjat, komma med i en ADHD-grupp, en form av kognitiv beteendeterapi. Men tyvärr blev inte den gruppen heller vad jag hoppats på, jag upplevde att jag inte fick chansen att tala om exakt hur jag mådde. Så efter sju-åtta träffar slutade jag, det hjälpte helt enkelt inte mig, säger Lilly.

Lilly Bergström: "Trots turbulens och oklarheter gör jag mitt bästa för att komma så pass på fötter igen.”
Lilly Bergström: "Trots turbulens och oklarheter gör jag mitt bästa för att komma så pass på fötter igen.”Foto: Mats Andersson

Själv beskriver hon sina barn och ungdomsår ganska krasst och hårt.

– Jag har haft kontakt med BUP redan som liten, jag upplever dock att jag aldrig blivit sedd eller hörd.

2013 fick Lilly igenom en second opinion, då för Asperger syndrom, och träffade en kvinna, en psykiatriker, som jobbat mycket med flickor och unga kvinnor med diagnoserna ADHD i kombination med asperger. Det här mötet beskriver hon fortfarande som ”ett av mitt livs bästa möten, hon förstod mig, lyssnade på mig och stöttade mig.”

– Mötet med henne fick mig att inse jag inte var knäpp. Hon sa det till mig, du är inte knäpp, men du behöver hjälp och stöttning. Jag behövde stöd och behandling som passade mig och som fick mig att fungera och det fick jag.

I dag har Lilly Bergström också hjälp av ett boendestöd som stöttar i vardagen, med väldigt enkla saker. Hon beskriver med ett skratt att hon nu har en lagom stor tvättkorg, och vet när den är full då är det dags att tvätta och så skriver de tillsammans listor så att den mat som behövs i hemmet verkligen blir inköp. Ett stöd i vardagen.

– Efter fyra år (2017) fick jag träffa en arbetsterapeut som kunde hjälpa mig få ut mina tankar på papper på ett sätt så andra kunde förstå vad och hur jag menade. Nu kunde jag på riktigt få behandlingar, rätt behandlingar, och försöka forma mitt liv. Jag vill ju inte något hellre än att få vara den jag är, jag vill slippa spela teater, förklarar Lilly.

”Jag har min mamma som förebild, hon har alltid, på olika sätt, kämpat otroligt hårt för att hjälpa människor, hon är en hjälte.”
Lilly Bergström
Lilly Bergström: ”Jag vill på olika sätt hjälpa människor med problem. Sedan hoppas jag kunna jobba med naturmedicin.”
Lilly Bergström: ”Jag vill på olika sätt hjälpa människor med problem. Sedan hoppas jag kunna jobba med naturmedicin.”Foto: David Johansson

Och steg för steg, dag för dag har livet förändrats för Lilly. Hon har pluggat naturmedicin och arbetar aktivt inom Riksförbundet Attention och föreningen Hjärnkoll med att sprida kunskap om hur det är att leva med psykisk ohälsa.

– Jag har föreläst på skolor, på olika träffar om hur det är att leva med NPF-diagnoser. Mest här runt Växjö men också i Ronneby, Älmhult och lite kort i Stockholm. Jag åker dit någon ber mig komma. Det känns väldigt kul och stimulerande. För trots turbulens och oklarheter gör jag mitt bästa för att komma så pass på fötter igen att jag kan fortsätta med det jag brinner för, att hjälpa andra och vända det negativa till något vackert och positivt. Ibland är det tungt, men jag tror på att dela med sig, att prata och att hjälpa varandra se nya möjligheter och vägar är det bästa sättet att ta sej framåt på, säger Lilly.

– Jag har min mamma som förebild, hon har alltid, på olika sätt, kämpat otroligt hårt för att hjälpa människor, hon är en hjälte.

Om du skulle ge råd till tonåringar som känner de känslor du kände, vad skulle det vara?

– Acceptera dina känslor. Det kan vara väldigt frustrerande men det finns sätt att må bättre, reda ut problemen. Och kom ihåg, du har alltid rätt till hjälp, ge inte upp, stå på dig.

Om du får titta framåt i livet, vad önskar du dig, vad drömmer du om?

– Jag vill på olika sätt hjälpa människor med problem. Sedan hoppas jag kunna jobba med naturmedicin, kanske öppna något eget eller hyra en stol i någon sådan verksamhet. Det är en stor dröm. Men sedan har jag musiken också, den tar upp en stor del av mitt liv. Jag sjunger och spelar flera instrument, gitarr, piano och fiol bland annat. Och just nu handlar väldigt mycket barbershop.

Barbershop, hur då?

– Jag sjunger i en barbershopgrupp och just nu tränar vi för fullt för SM och nordiska mästerskapet som hålls i Kalmar i maj, där ska vi vara med.

Oj, spännande och oväntat. Börjar du bli nervös?

– Nej, nej inte nervös. Jag är glad och lyckligt, det ska bli otroligt kul. Vi har två låtar som är specialskrivna för just vår grupp. Det ska bli fantastiskt att framför dem, säger Lilly Bergström och ler med hela kroppen.

Här saknas innehåll

MISSA INTE: Tidigare publiceringar i serien om psykisk ohälsa:

Är du ung och mår psykiskt dåligt?

Exempel på telefonjourer:

Är du ung och mår psykiskt dåligt?

Exempel på telefonjourer:

Sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177

Bris - Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.

Jourhavande präst, nås via 112.

Mind Självmordslinjen chatt via mind.se eller på telefon 90101

Riksförbundet SPES telefonjour på telefon 020-18 18 00.

Mats AnderssonSkicka e-post
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.