Lär er svenska språket, för sjutton

Kalmar Artikeln publicerades
Foto:TT / Montage

Ibland blir jag lite fundersam över allt daltande i lättkränkta Mellanmjölks-Sverige.

Och just nu har jag lust att säga till alla unga som vill klara sig någorlunda här i livet: Lär er för sjutton de mest basala skrivreglerna. För er egen skull.

I helgen skrev svenskläraren Henrik Birkebo en mycket uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet. Den gick ut på att det är dags att slopa de och dem. Eleverna kan ändå inte skilja orden åt och skriver ofta det felaktiga “dem tyckte att” eller ”han sa till de”.

Birkebos argumentation går ut på att språket ­förändras, att elever inte längre läser professionellt skriftspråk och att slaget är förlorat. Alltså ren och skär kapitulation.

    Är inte detta lite symptomatiskt för hur svårigheter hanteras i dag? I stället för att öka ansträngningarna, ändrar vi reglerna. När det blir tufft och motigt, sjunker kraven.

    Missförstå mig rätt. Jag är inte emot språkliberalister och älskar att språket utvecklas. Jag tycker att det är kul med nya ord som gäri (tjej) och emonarcissist (en som gråter ut i Facebookinlägg för att få gilla-markeringar och “å så synd det är om dig”-kommentarer). De säger något om vår tid och berikar språket.

    Jag har till och med börjat för­lika mig med att i ­vissa fall se ordet hen som användbart när man inte vill eller kan berätta om vilket kön någon har.

    Men just de och dem har fortfarande en stor ­betydelse när det gäller klarhet och tydlighet i ­språket. De kan inte rakt av bytas ut mot dom.

    Motargumentet är givetvis att man inte ska vara så kinkig. Det spelar väl ingen roll. Folk fattar vad man menar ändå.

    Men det spelar faktiskt roll. Om du skriver en text vill du att läsarna ska reagera på VAD du skriver, ­alltså innehållet. Inte HUR du skriver.

    Så fort en läsare hakar upp sig på språkliga fel och stavflel har fokus gått från innehållet till skribenten (du såg väl stavfelet?).

    Dessutom går tankarna så här: Vad slarvig han ­eller hon är, eller outbildad och okunnig. Om­ ­skribenten inte ens bemödar sig med att skriva rätt, hur är det då med faktakollen?

    I en tid när många gör allt för att missförstå, när ­Facebookinlägg kan skapa våldsamma reaktioner och när ordval kan diskuteras i månader är det mer ­nödvändigt än någonsin att ha koll på sitt språk och se till att man syftar rätt och stavar rätt.

    Språk engagerar. Det märker inte minst vi ­jour­nalister som har språket som vårt främsta arbets­redskap. Inget får så många ­reaktioner och inget är så pinsamt som en ­fel­stavning, felsyftning ­eller något annat språkligt fel.

    Själv fick jag en otrolig respons på en krönika om språket som jag skrev för ett tag sedan.

    Till dig som fortfarande går i ­skolan vill jag därför säga en sak: Satsa på höga betyg i svenska och lär dig skillnaden mellan de och dem. Du torde visserligen vara relativt ensam om det. Men det kan bli ditt viktigaste karriärsdrag.

    Svårt för de och dem? Testa dig här:

    Fler krönikor från nyhetschefen hittar du här:

    Hindra attacken mot vårt språk

    Så blir Facebook av med hatarna

    Jag har så svårt att förlåta dig

    Se upp för det djupa faktagapet

    Det himla viktiga med namn

    Journalistiken blir allt viktigare

    När alla kan kalla sig journalist

    Nu rensar vi bland kommentarerna