Fartfylld revy med lokala poänger

Revykungen själv Ingemar Bernthsson i vit kavajelegans tog emot i den alltför trånga foajétrappan och nävhälsade på så många han kunde.

Det personliga och nära fortsatte på scenen, varifrån han strök oss medhårs, hytte åt oss, skojade med oss och vårt kära Kalmar. Och just det, att revyn tar upp mer lokalt än vanligt, tackar jag extra för. Men också som helhet får revyn bra betyg. Då tänker jag inte bara på vad de nio i ensemblen presterade och det genomgående höga tempot, utan också på det underbara ljusspelet, som sonen Andreas Bernthsson svarar för, Ola Franssons ljud, som når alla skrymslen i den i år 140-åriga byggnaden, den fylliga musiken som bara en enda, Per "Pelle Piano" Karlsson, kan åstadkomma, och alla kläder signerade Mary Engholm.

För att inte tala om dansen, koreograferad av Jasmin Salhi. Perfekt, och i alla högsta grad njutbart! De fyra duktiga dansarna, alla nya i Kalmarrevyn är, Joel Berntsson, Emelie Jensdotter, Maria Linner och Jennie Svensson.

Gatstenar emellan

Eftersom jag gillar lokala inslag och gärna vill skratta så är numret Stenkul favoriten. Det är skrivet av Martin Rydell, som pratar med en annan gatsten, Niklas Holgersson, om hur stans styrande behandlar vårt stora torg.

Martin gör också ett annat härligt inslag som översättare åt påven, Magnus Kviske, som är på Kalmarbesök. Träffsäkra figurer, och roligt.

Bra med potential

Ett par till synes lovande lokalnummer är Språktestet och KFF:s nya elva. Men de blir nog ännu bättre framöver, när aktörerna fått mejslat till det. Inte minst går det att göra mer av att alla inflyttade måste lära kalmaritiska. Åk mer på diftonger och triftonger och släpp "sprauket" ut!

Redan fulländade inslag är däremot Amors klagan att skjuta rätt, ordekvilibristiske fyllekillen Niklas i Vilda Västern, det vill säga Larmtorget, driften med SJ, Martin som tandborste, Kalmars eget tunggunga Afrodite och Ingemars gubbe på hemmet. Vad bra han är på att göra pillemariska sådana. Och skön buskis blir det också när han säger sanningens ord om EU.

Avslutningsvis vill jag hylla Nina Lagerqvist. Inte visste jag att det kunde komma en så duktig sångare från Emmabodatrakten. Och hon drar med sig de andra, exempelvis i oslagbara kören, som sjunger för de gamla.

Slutligen Bert-Åke Varg, som var på plats premiärkvällen och fick varma och igenkännande applåder. Han är Ingemars medregissör och troligtvis har vi honom mycket att tacka för revyns fart och fläkt och proffsiga attityd.

Det brukar vara någon ledande från stan som tackar revygänget, men inte så denna gång. Var de ute på torget och vände sten?

KENNETH OTTOSSON