Alice Lövholm: ”Årets studentstad är mycket mer än ett kort stopp på väg mot Öland”

“Om jag kommer kanske vi kan åka till Öland?”

Så sa min kompis i Stockholm efter att jag bjudit in henne att besöka min studentlya i Kalmar. Jag blev inte förvånad, bara besviken. Svenskarna, med stockholmarna i spetsen, har länge haft samma bild av Kalmar – som ett kort stopp på väg mot den svenska paradisön. Jag ska inte ljuga, jag var tidigare en av dem, men efter att ha spenderat närmare ett och ett halvt år i staden börjar jag se klart.

I januari fick Kalmar utmärkelsen Årets studentstad 2023 av SFS, Sveriges förenade studentkårer. Jag själv kommer ursprungligen från studentstädernas studentstad – Linköping – som hittills tagit hem titeln två gånger. Men vem räknar? I år är det ju Kalmars tur! Bland studenterna råder det däremot delade meningar om utmärkelsen. Låt mig börja med det positiva.

Linnéuniversitetet är helt klart det snyggaste som stadens arkitekter har hostat upp sedan Kalmar slotts glansdagar. Det finns säkert en del Kalmarbor som inte håller med mig här – er skulle jag vilja bjuda in på en rundtur. Byggnaderna är minst lika vackra på insidan som på utsidan. I huset där mediestudenterna håller till växer det till exempel träd inomhus. Inomhus! Visste du om att det går? Nej, inte jag heller.

I SFS:s motivering står det också att staden erbjuder en förträfflig miljö att leva och bo i som student. Visst är det förträffligt, på det sättet att du garanteras ett boende inom två månader. Om du sedan hamnar i en sliten korridor eller i någon av de fina lägenheterna på Kaggensgatan, det bestämmer ödet – alltså Kalmarhem – men när du väl tilldelats en bostad väntar hur som helst en fin studietid i en fin stad. Mysfaktorn är hög – kullerstenen bär dig till kaféer, parker och ända bort till nattmaten hos Max hamburgare.

Men det finns en sak som studentstaden Kalmar kan bli bättre på. Jag pratar förstås om utelivet – studenternas främsta hjärtefråga efter matlådor och rabatter. Visst finns det flera ställen att besöka om du vill ta en öl med polarna – men studenthaken är få. Endast tre av åtta föreningar har tillgång till den lilla källarpuben Sjösjukan. Fler får väl inte plats. Men förändringens vindar blåser – nyligen stod det klart att gamla Hamnkrogen ska bli nytt kårhus. Exakt när vet vi inte, men för första gången på länge kommer alla studenter kunna samlas på ett och samma ställe. Eller ja, så många som får plats – för av någon anledning verkar kvadratmeter vara det som är svårast att få tag på när det kommer till studentlivets expansion.

Och så har vi det här med min kompis. Hon är knappast den enda som ser Kalmar som en ointressant passage på väg mot solen och vindarnas ö. Dessutom är det ett stort projekt att ta sig hit från huvudstaden – och det tycker jag bör vägas in i SFS:s motivering. Resan tar orimligt lång tid och det finns ingen smidig förbindelse. Som tågresenär får du snällt byta i Alvesta och på bussen tröttnar du snabbt på livet.

Men det stora problemet är svenskarnas (stockholmarnas) oförmåga att överhuvudtaget se Kalmar. Självklart kan vi åka till Öland när du kommer hit – men det är inte där jag bor! Min stad är värd så mycket mer än en kaffepaus på väg mot Böda Sand. Vi har en ascool kyrka, trevliga restauranger, ett rikt kulturliv och massor av vackra vyer. Listan kan göras lång.

Ändå har jag inte lyckats övertyga min kompis. Jag hoppas att den åtråvärda titeln "Årets studentstad" kan förändra hennes inställning.

Sugen på att börja plugga? Res hit och kolla in det jag pratar om – men åk för guds skull inte för långt. Du ska till Kalmar, inte Öland!