Annons

Vilket ansvar har alla vi andra för skjutningarna?

En moder har förlorat sin son. En annan ser sin sons väg till långvarigt fängelsestraff. Båda har med all sannolikhet kämpat hårt för att förhindra denna utveckling. Nu står de båda där med sin ofattbara sorg.
Insändare • Publicerad 1 juni 2022
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Amelia Rydeberg

När dessa unga män var små så drömde de kanske om att bli piloter, poliser, kanske till och med lärare eller socialsekreterare, knappast att bli kriminella. Någon gång skedde ett skifte. De här unga männen har säkert varit synliga inom skola men också med stor sannolikhet även inom socialtjänsten och andra myndigheter. Engagerade lärare, socialsekreterare och andra har försökt hjälpa. Satsningar på samverkan mellan myndigheter, metodutveckling och särskilda insatser inom socioekonomiskt utsatta områden har också skett. Men det har inte räckt.

Receptet fler poliser och strängare straff är inte nytt utan har skrivits ut sedan många år tillbaka. Men har det hjälpt? Skillnaden mot tidigare är bara – mer av samma sort och att kören har blivit mer öronbedövande. Nu höjs också fler röster, mörka sådana om att bygga bygga murar kring våra gränser men också mellan människor – Trump finns inte bara i USA.

Annons

Men det är kanske annat som ska till.

Skolan och socialtjänsten måste rustas upp med fler lärare och socialsekreterare. Att påstå att ett av världens rikaste länder inte har råd känns ihåligt. Men det handlar också om hur resurserna används och gott ledarskap. Här finns brister, brister som jag också måste kännas vid.

Men vilket ansvar har alla vi andra, utöver att betala skatt?

För 15–20 år sedan fick jag möjligheten att tillsammans med andra socialchefer besöka Kanada. Syftet var att där studera hur civilsamhället – ideella krafter och näringslivet engagerar sig i samhällsproblemen. Vi hade förstått att dessa frågor löser vi inte själva. Valet av Kanada berodde bland annat på att skattetrycket där är relativt högt. På ett bibliotek i Vancouver träffade jag en kvinna i receptionen. Hon berättade att hon var lärare men arbetade frivilligt och utan ersättning några timmar i veckan. Det var för henne en självklar medborgarplikt. Något för oss?

Fler röster höjs också i vårt land för ökad samverkan mellan den offentliga sektorn och civilsamhället. Allt fler kommuner hittar olika sådana samverkansmodeller. Även i Kalmar förs nu denna diskussion. För att få genomslag för en sådan inriktning krävs dock tydlig markering från politiken för att på olika sätt stärka de ideella krafterna och möta ett ökat intresse från näringslivet.

Men det kommer också krävas att var och en av oss satsar lite av vår fritid.

Medborgarplikt kanske?

Jan Bolin, tidigare socialchef i Kalmar, nu ordförande för Rädda Barnen i Kalmar län

Annons
Annons
Annons
Annons