GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Samtliga almar måste tas ner

”Självkritik” gör att Trafikverket och länsstyrelsen äntligen förstått att almarna måste tas ner i Albrunnaallén. Men ännu går det verkligen inte att ropa: hurra!
Insändare • Publicerad 20 november 2021
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Öland och fastlandet synes ha funnit uppgiften att försöka rädda almarna övermäktig”, skriver insändarskribenten.
”Öland och fastlandet synes ha funnit uppgiften att försöka rädda almarna övermäktig”, skriver insändarskribenten.
Foto: Daniel Bogefors

Av Ölandsbladets senaste artiklar om almarna framgår nämligen att Trafikverket nu ”sett över samtliga träd och åtgärdar de som har bedömts som riskträd”. Vidare: ”En del träd tas nu bort helt och en del lämnas kvar på en höjd som gör att de inte skall utgöra en fara för trafiken”.

Martin Unell på länsstyrelsen förordar – numera – angående stubbar som lämnas kvar och som tidigare var cirka fyra meter höga: ”det kanske är lika bra att kapa dem runt en meter och sedan lägga upp stammarna på annan solbelyst plats.” Blir stammarna då en meter eller tre meter?

Risken är uppenbar att myndigheterna inte bedömer att samtliga träd utgör en trafikfara utan låter vissa träd stå kvar. Detta är förstås i så fall fortfarande förödande för trafikanterna. Samtliga träd måste tas ner. Inga stubbar skall lämnas kvar. De är samtliga stendöda. Dessutom planeras stubbar behållas i ”i brösthöjd” som en av trädfällarna uppgett och vidare kanske stammar lämnas kvar liggandes utmed riksvägen. Men allt detta till vilken nytta?

Hela det mångåriga arrangemanget runt almallén baseras såvitt kan uttolkas i stor utsträckning på att metodiken bedöms berika ”den biologiska mångfalden”. Detta ödesmättade uttryck som skuldbelägger alla som möjligen i det enskilda fallet har en avvikande åsikt. Men att den biologiska mångfalden kring en upprutten almallé är så viktig att till och med människors liv gladeligen kan offras bygger beklagligtvis på en total missbedömning.

Öland och fastlandet synes ha funnit uppgiften att försöka rädda almarna övermäktig. Almarna får helt enkelt dö ut. Smittade almar kan dö inom loppet av bara några veckor ibland ända upp till något år. Men sedan är de döda.

Cirka 90 procent av almarna på Öland är redan döda. Jämför nedan hur läget är på Gotland. Det vore synnerligen märkligt, ja närmast helt uteslutet, att kvarlämnade almträd och stubbar i närheten av Albrunnaallén skulle kunna ”berika den biologiska mångfalden”. Räcker det inte med att det finns åtskilliga hundratusentals likartade döda almar på Öland redan? Finns det någon anledning att ens tro, att den biologiska mångfalden kring dessa mängder av döda träd på ön skiljer sig från den som myndigheterna försöker hjälpa inom Albrunnaallén? Självklart inte.

Det har vidare vid inventeringar på Gotland – och säkert på några andra ställen också – hittats så kallade rödlistade arter i almträd som angripits av almsjukan. Min personliga fundering i det sammanhanget är att om samtliga döda almar på Öland skulle inventeras och granskas så skulle så många rödlistade arter upptäckas i och kring dessa döda träd att åtskilliga av de rara arterna inte längre borde klassas som rödlistade längre.

Hanteringen av almsjukan i landet följer i huvudsak två olika huvudspår. Gotland som – väl att notera – följer såväl Skogsstyrelsens som Statens Lantbruksuniversitets rekommendationer genom att omgående fälla sjuka almträd och bränna upp virkesresterna har hittills framgångsrikt lyckats bevara ca 90–95 procent av sina almar. De har således lyckats bibehålla den biologiska mångfalden som funnits och fortfarande finns i och omkring almarna. Den almträdsbiotop som i dag helt förstörts kring almarna i Albrunna.

Varför har inte våra myndigheter följt Skogsstyrelsens och SLU:s rekommendationer utan gjort precis tvärtom? Den tillämpade metodiken på Öland har ju hjälpt till att sprida sjukdomen med stormfart. Att lägga upp rester av de döda almarna i ett upplag strax norr om allén – och även att lämna kvar stammar och grenar utmed allén – är en fantastisk effektiv metod för att sprida sjukdomen över ön. Samtidigt en lika effektiv metod för att döda en livskraftig biologisk mångfald i och kring almarna och i stället ersätta den med en nyskapad förruttnelsebiotop. Är detta innebörden av att främja den biologiska mångfalden?

Claes Elinder, Grönhögen, författare till boken Rädda Sydöland

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.