Orolig för att ingen vågar vara politiker
Själv har jag kvar uppdraget som ordförande i Kalmar Science Park. Ett fantastiskt bolag. Många beslut i samhällsbyggnadsnämnden hade jag då, som del av majoriteten varit delaktig i. Det material som vi som politiker hade att ta ställning till och besluta om hade alltid föregåtts av ett gediget arbete från tjänstemännens sida (all heder åt denna stryktåliga grupp)
Oftast hade vi samma uppfattning som tjänstemännen, men i en del fall gjorde vi en annan bedömning. När förslaget till beslut klubbades så var även oppositionen oftast med. Var man inte det så kunde man reservera sig mot beslutet, vilket som sagt, hände ibland. Berörda grannar hade haft möjlighet att göra sig hörda inför beslut och överprövande myndigheter hade fått säga sitt. Därefter har beslutet vunnit laga kraft.
Jag har varit så glad och tacksam över det tillvägagångssättet som ger en tyngd och trygghet i besluten. Allt detta redogjorde samhällsbyggnadsnämndens ordförande Mattias Adolfsson föredömligt för i en debattartikel den 20 mars.
Det är med stor sorg jag nu ser att förundersökningen mot politikerna tas upp igen.
Inte för min egen del. Jag är helt trygg i de beslut jag varit med och tagit, utan för den misstro eller skada man gör mot ett system som idag ÄR väldigt rättssäkert.
Att man är anonym känns även det väldigt sorgligt. Varför kan man inte stå för sin anmälan?
Vi HAR ett politiskt demokratiskt system. Vi måste vara rädda om det. Vem vill bli politiker när helt irrelevanta anklagelser görs i syfte att misstänkliggöra.
Att ha en opposition som öppet ifrågasätter och har annan syn på hur man löser kommunala problem är både önskvärt, uppfriskande och nödvändigt.
Nu är jag inte orolig för att förundersökningen kommer leda till något mer än onödigt användande av samhällsresurser. Det jag är orolig för är att ingen vågar vara politiker och ta politiska beslut i syfte att hjälpa människor.
Anita Wollin (C)