Människor är olika – knallar är också svensk kultur
Knallarnas historia är lång, över 400 år.
Det var redan på 1500-talet som hantverkare ur allmogen började sitt kringresande med att besöka olika byar för att sälja sin hemslöjd, de nämndes som gårdfarihandlare.
Under 1800-talets lopp ökade kraven på näringsfrihet. Från och med 1846 tilläts handelsbodar på landsbygden. 1864 infördes fullständig näringsfrihet, vilket gjorde det tillåtet att bedriva handel och annan näringsverksamhet, såväl i staden som på landet för alla grupper i samhället. Gårdfarihandeln levde visserligen kvar, men ändrade delvis karaktär och är i dag den du ser som tidigt på morgonen byggt sin försäljningsdisk för att demonstrera och sälja sina varor till besökarna på marknaden.
Ur ett samhällsperspektiv används ordet kultur även för att beskriva hur en folkgrupp lever, med allt vad det innebär, så som seder och traditioner med mera. Kulturen förenar oss och ger samhörighet, upplevelse och mening för mängder av människor. Inte minst på landets alla marknader, som i år drabbas hårt då de på grund av smittorisken inte får arrangeras. På ett år uppskattas cirka15 miljoner besök ske runt om i landet på olika marknader.
”Många hittar glädje, mening och samröre i att besöka marknader, men kan vara tondöva och går vilse på ett konstgalleri.”Stig Wiklund
Huvudsakligen använder vi oss av två begrepp för att beskriva och tala om kultur, det humanistiska kulturbegreppet och det samhällsvetenskapliga kulturbegreppet.
I det samhällsvetenskapliga syftar man främst till sådant som är socialt överfört som levnadsmönster hos olika grupper av individer via smalare och bredare definitioner. Det gäller bland annat, levnadsstandarder och sätt att leva på. Samerna lever en viss kultur, indianerna en, romerna en annan och jag menar att knallen med sitt speciella sätt att på urgammalt och traditionellt vis resa runt på olika marknader och sälja sina varor är en del av den svenska kulturen.
I dag, när kulturen nästan enbart vänder sig mot det estetiska, är det dags att vidga vyerna på det svenska kulturseendet. Många hittar glädje, mening och samröre i att besöka marknader, men kan vara tondöva och går vilse på ett konstgalleri. Vi människor är olika och kulturen ska finnas till för alla. Det är helt enkelt dags att inse att även knallar, tivolin och marknader är en del av den svenska kulturen.
Stig Wiklund
