"Kalmar har problem med sin identitet som en tonåring”
Jag har bara bott i Kalmar i några år men ändå lyckats häpna över denna hemmablindhet.
Vart är staden på väg? Problem med identitet som en tonåring trots den historiskt höga åldern? Fattar inte politikerna värdet av stora vackra lövträd, gröna områden och luftigheten? Varför tråna efter höghus och lådor på alla omöjliga ställen? Vem ska bo i alla dessa bostäder och vem ska betala bostadsbidragen där?
Är det en storstad, som redan nu skyltar med hur massor av parkeringsplatser är tillgängliga i innerstaden, Kalmar vill bli? Så spännande tänker jag på min cykeltur och undrar om det är bilar i mängder man vill ha in i stadskärnan?
Mäktiga, stora och höga lövträd finns egentligen bara i södra Sverige, om man inte avverkar dem. Träden ger dessutom staden en härlig karaktär i harmoni med det anrika och historiskt intressanta.
”Mäktiga, stora och höga lövträd finns egentligen bara i södra Sverige, om man inte avverkar dem.”
Det har varit flera insändare i Barometern om denna hispiga byggsträvan. Asfaltera hela Lindö när ni ändå är i farten tyckte en härlig skribent eller skriverier om min favorit i repris: Bostadsbygget bakom huslängan i bullriga Sandrarondellen. Där ryker en grön äng, luft, lugn, ljus och några stora vackra träd. Så sjukt konsekvent i denna jakt på bostäder.
Men vänta; inte alltid vad gäller byggen. Byttans skärmtak var visserligen svartbygge men då var man plötsligt väldigt mån om det historiska värdet och om vad som gäller att bevara. Där hade både folk i Kalmar och turister en fin oas trots allt.
Var vill jag bo? Det är mycket hemma och vackert liksom socialt rikt på Öland eller så kan jag lika bra flytta tillbaka till storstaden? Sambon lägger envist in veto: Kalmar.
Kan det bli bättre här? Tack!
Alexandra
LÄS MER HÄR:
