GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ju större maskiner desto större slitage och utsläpp

Planerna på vindkraftindustriområden gör att uppemot 600 monstervindkraftmaskiner, som var och en har tre blad, kan bli giftspridare i havet öster om Öland.
Insändare • Publicerad 19 november 2021
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Ju större maskiner desto större slitage och utsläpp”, skriver insändarskribenten.
”Ju större maskiner desto större slitage och utsläpp”, skriver insändarskribenten.

Bladens totala vikt blir cirka 100 000 ton. Denna massa kommer sväva dygnet runt över havet (i 20–30 år) och består till ca 30 procent av epoxiplast. Epoxiplast är till 33 procent bisfenol A. Bisfenol A är uppsatt på EU:s lista över särskilt farliga ämnen (hormonstörande). Cirka 10 000 ton bisfenol A kommer ständigt att finnas i luften. Kan detta farliga ämne hållas under kontroll?

Sök på nätet och ni kan själva läsa om vilka mängder vindkraftmaskiner släpper ifrån sig. Bladen blästras i regn, snö, hagel, is och salt och andra partiklar. Det handlar om tonvis av utsläpp. Ju större maskiner desto större slitage och utsläpp.

Ett ämne till att ha ögonen på är isocyanater, som ingår i det material bladens yta behandlas med. Isocyanater är cancerogena och allergiframkallande.

Det finns en hel företagsgren, som annonserar ut sina tjänster om hur de kan återställa eroderade blad. Gör en snabb sökning och ni inser vilket stort problem det är för vindkraftbranschen.

Det som är märkligt är, att det faktum att vindkraftmaskinernas blad släpper ut ämnen i vår miljö inte uppmärksammats av svenska myndigheter, och vilka miljörisker och risker för näringskedjan inklusive människors hälsa som kan bli följden, verkar inte ha utretts. Rapporten från Norge är ett av få exempel på en djupgranskning av utsläppen.

En annan omständighet är att det inte finns någon tydlig återvinningsmetod för att ta hand om uttjänta blad. De grävs helt sonika ner i marken i så kallade deponier. Det finns dokumenterat från Danmark och USA. Tonvis med bisfenol A nergrävt i mark. Känns bekant för de som känner till Teckomatorp och de nergrävda gifttunnorna på 1970-talet. Gud förbjude att det grävs ner sådana blad på Öland och Gotland.

Maskinhaverier leder till att blad flisas sönder och sprids och även att giftiga smörjmedel hamnar i havet. Slitage sker hela tiden på maskinerna? Är det total kontroll på de sällsynta jordartsmetaller, som behövs i maskinerna? Från Frankrike finns uppgifter om att de har kunnat spåras i djur och människor runt vindkraftindustriområden.

Vän av Öland

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.