"Jag önskar att ni kunde få slippa de skeva ideal som finns i dag”
När vi möttes tittade ni på mig, och sedan på varandra, och så lutade ni er mot varandra med återhållet skratt som briserade när vi passerat varann. Jag fick en känsla av att ni skrattade åt mig, så jag vände mig om och såg att ni också vände er om och fortfarande skrattade. Jag frågade: är det mig ni skrattar åt? Ni sa att det var det inte. Men om, jag säger om, det var så. Då tänker jag så här:
Ni håller på och växer upp i en värld som på tusentals sätt kommer säga att ni inte duger. Som säger att ni måste träna, hålla in, puffa upp, sminka över. Som säger att ni måste prestera, inte bara i skolan och i livet utan i utseende. Som dömer, om någon inte är tillräckligt av allt en måste vara. Eller för lite. Ni kanske redan har märkt av det?
Snälla ni, välj inte den sidan. Gör allt ni kan för att protestera mot allt det där. Döm inte andra, inte varandra och för allt i världen – döm inte er själva. För vet ni vad? Alla kroppar får finnas. Alla kroppar får röra på sig, på det sätt de kan och vill. Inte bara vältränade får springa slingan, eller träna på gymmet, eller vart helst de vill. Det är inte en rättighet som bara tillfaller en viss typ av kropp.
Jag önskar att ni kunde få slippa de skeva ideal som finns idag. Att ni inte ständigt möttes av redigerade bilder, reklam för skönhetsprodukter som inte säljs som ett valbart alternativ utan som något nödvändigt, och att ni inte förväntades ändra på nästan allt av hur ni ser ut. Det finns en gigantisk miljardindustri som skulle gå i konkurs om vi plötsligt började tänka att vi duger.
Snälla ni, ni duger. Och om ni kan känna det så kanske ni också kan tänka att jag duger. Att era vänner duger, era föräldrar, era barn som ni kanske en gång ska få. Och så kan vi alla röra på oss för att det är härligt, för att kroppen blir friskare och starkare, för att det är häftigt att känna hur mycket vi kan. Utan att någon skrattar när vi går förbi. För vet ni vad? Att vara eller se ut på ett visst sätt är inte hyran vi måste betala för att få vara här. Vi är redan här.
Men det kanske inte alls var mig ni skrattade åt. Och om det var det så kanske det inte alls hade med allt detta att göra. Ni kanske bara var fnissiga. I så fall har jag ändå fått detta sagt. Glöm inte att ni duger. Och så kanske ni kan tänka att det är bra att undvika att skratta bakom ryggen på någon. Det skulle vara mycket roligare om ni sa ”hej!”.
Motionär
