Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Jag kände mig ensammast i hela världen

Allt började med att vår andra dotter föddes den 1 mars.
”Jag hade längtat så mycket efter en till föräldraledighet!”, skriver signaturen Karolina om den tid som blev så annorlunda än det hon hade föreställt sig, på grund av pandemin.
”Jag hade längtat så mycket efter en till föräldraledighet!”, skriver signaturen Karolina om den tid som blev så annorlunda än det hon hade föreställt sig, på grund av pandemin.
Foto: Christine Olsson/TT
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag minns att jag låg på Iva för att se så att spinalbedövningen skulle släppa efter min operation som följde efter förlossningen, där pratade jag med en av sköterskorna om det nya ”Kinaviruset”, ”men det kommer nog inte hit”, sa vi och skrattade.

Jag hade längtat så mycket efter en till föräldraledighet! Att få ta upp kontakten med de andra mammorna i mammagruppen, gå på öppna förskolan, gå på babysim och jag hade laddat frysen full med kakor för all besökare som skulle vilja se den nya lilla bebisen ... När vår första dotter föddes var jag bitvis ganska nedstämd och mycket krånglade med både sömn och mat. Nu skulle jag få revansch och riktigt njuta av tiden som nybliven mamma!

"Allt jag ville var att få komma tillbaka till jobbet och få komma ut från huset."

Men verkligheten blev en helt annan. Som tur var hann mormor, morfar, farmor och plastfarfar komma och träffa den nyfödda bebisen och jag hann knäppa en enda dålig mobilbild på morfar som håller den ett dygn gamla dottern innan alla gick i isolering. Jag reagerade ännu mer på hormonerna denna gången än första och drabbades av väldigt mycket ångest och kände mig ensammast i hela världen. I vanliga fall hade jag försökt fylla dagarna med utflykter, fika med vänner och aktiviteter, och kanske hade det gjort att den där depressionen aldrig blivit så djup. Nu satt jag istället hemma med en nyfödd och en livskrisande, trotsig 2,5-åring som inte kunde förstå vad som pågick. Allt jag ville var att få komma tillbaka till jobbet och få komma ut från huset.

”Att vår stora dotter fick gå sina 15  timmar per vecka var det som höll mig över ytan”, skriver signaturen Karolina om sitt år under pandemin.
”Att vår stora dotter fick gå sina 15 timmar per vecka var det som höll mig över ytan”, skriver signaturen Karolina om sitt år under pandemin.
Foto: NTB

Jag hatade allt! Kina, alla typer av virus, trädgårdsarbete och alla som ville stänga förskolorna. Att vår stora dotter fick gå sina 15 timmar per vecka var det som höll mig över ytan och så fort hon snörvlade blev jag livrädd för att vi skulle bli inlåsta hemma igen. Blev besatt av att läsa nyheter om antal smittade och jag hade en nedräkning på ett köksskåp till den 1 juni. Jag hade en idé om att om tre månader borde livet vända, men det blev inte så värst annorlunda då.

"Många nyblivna mammor känner sig väldigt bortglömda."

Mot slutet av sommaren blev läget lite bättre. Smittan gick ner och jag fick en diagnos (förlossningsdepression och rubbad funktion i sköldkörteln). I oktober fick jag komma tillbaka till mitt jobb på deltid och avbrottet från enformigheten hemma har gjort gott. Nu tycker jag livet med hemarbete mest är skönt och avslappnat och jag är glad att jag får såpass mycket tid med barnen ändå. Men jag kan fortfarande sörja att jag gick miste om så mycket när lilla tjejen var nyfödd och det kommer jag nog alltid göra. Den tiden kommer ju aldrig tillbaka och vi planerar heller inte att skaffa fler barn.

Nu längtar jag så obeskrivligt mycket efter att vaccinationerna ska komma igång på allvar och vi kan gå vidare efter det här skitåret. Önskar att alla världsledare ska förstå att vi måste leva mer hållbart så att vi slipper den här typen av pandemier i framtiden.

Jag vill också pusha för att många nyblivna mammor känner sig väldigt bortglömda. Det finns mycket som kan vara kämpigt och till exempel att screena för sköldkörtelproblem hade hjälpt många.

Karolina

Ett år med corona

Vi vill höra din historia

Den 10 mars 2020 fick Kalmar län sitt första konstaterade covid-19-fall. Sedan dess har runt 10 000 länsbor insjuknat i smittan. Nu vill vi komma i kontakt med dig som vill berätta om ditt coronaår. Kanske har det kommit något positivt ur din permittering och du har bytt bana? Eller har du handlat åt din mormor varje vecka i ett år? Jobbar du med äldre och vill berätta om ditt år i hemtjänsten eller på äldreboendet? Har du eller någon närstående drabbats hårt av covid-19?
Vi är intresserade av din historia och du är välkommen att mejla daniel.bogefors@barometern.se

LÄS MER: Fler läsare delar med sig av sina historia:

MISSA INTE: Fler som berättar om coronaåret:

Läs mer