”Jag som ensam kvinna på cykel har blivit touchad av bilar, nedträngd i diket, nedsprutad med spolarvätska”
Jag som ensam kvinna på cykel har blivit touchad av bilar, nedträngd i diket, nedsprutad med spolarvätska, fuckfingrad och så vidare. Är oroad av hur folk mår. Dessutom ser jag barn som tar efter sina föräldrar som läser mobiltelefon samtidigt som de cyklar (bor utanför skola).
Slutligen en vädjan till stressade föräldrar: snälla, kolla era barn - körde senast igår om fem killar i 10-årsåldern på cyklar utan belysning vid 16:30. De brydde sig inte om när jag plingade och fortsatte att cykla i bredd (Ängöleden). Strax efter möter jag två killar i 14-årsåldern som kör på varsin sida om mig vid möte. De visste inte vilken sida de skulle möta mig på och jag var några centimeter från att bli påkörd. Hojtade ”MEN” och fick ett ”jävla kärring” i retur. Inga lysen där heller. Blir så ledsen över allt ovan - cyklingen är essentiell för mig och jag blir tokledsen över hur folk verkar må.
Cyklist
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.