Annons
Insändare

”Jag som ensam kvinna på cykel har blivit touchad av bilar, nedträngd i diket, nedsprutad med spolarvätska”

Har en utmattning sedan länge och cyklar bland annat som rehab. Har senaste åren (ff a post covid) upplevt att medmänniskor blir allt mer stressade, vilket märks i trafiken.
Insändare • Publicerad 30 november 2022 • Uppdaterad 4 december 2022
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Jag som ensam kvinna på cykel har blivit touchad av bilar, nedträngd i diket, nedsprutad med spolarvätska, fuckfingrad och så vidare”, skriver insändarskribenten.
”Jag som ensam kvinna på cykel har blivit touchad av bilar, nedträngd i diket, nedsprutad med spolarvätska, fuckfingrad och så vidare”, skriver insändarskribenten.Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Jag som ensam kvinna på cykel har blivit touchad av bilar, nedträngd i diket, nedsprutad med spolarvätska, fuckfingrad och så vidare. Är oroad av hur folk mår. Dessutom ser jag barn som tar efter sina föräldrar som läser mobiltelefon samtidigt som de cyklar (bor utanför skola).

Slutligen en vädjan till stressade föräldrar: snälla, kolla era barn - körde senast igår om fem killar i 10-årsåldern på cyklar utan belysning vid 16:30. De brydde sig inte om när jag plingade och fortsatte att cykla i bredd (Ängöleden). Strax efter möter jag två killar i 14-årsåldern som kör på varsin sida om mig vid möte. De visste inte vilken sida de skulle möta mig på och jag var några centimeter från att bli påkörd. Hojtade ”MEN” och fick ett ”jävla kärring” i retur. Inga lysen där heller. Blir så ledsen över allt ovan - cyklingen är essentiell för mig och jag blir tokledsen över hur folk verkar må.

Cyklist

Annons
Annons
Annons
Annons