Annons
Insändare

”Hur känner de som sökt frihet från muslimsk teokrati när moskéer ges plats ?”

Jag läste i lördags den fina Barometernartikeln om det planerade moskébygget i Berga, Kalmar. Det byggs mycket, både fint och fult och på mer eller mindre lämpliga platser, vad man tycker är en smaksak.
Insändare • Publicerad 29 oktober 2023
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Min oro bottnar sig i risken att moskéer blir en plats där fundamentalism kan gro”, skriver insändarskribenten.
”Min oro bottnar sig i risken att moskéer blir en plats där fundamentalism kan gro”, skriver insändarskribenten.Foto: Stina Stjernkvist/TT

Det som får mig att skriva detta handlar vare sig om byggnad eller placering, min oro är av ett annat slag. Jag är en kvinna med turen att födas i Sverige, ett land människor flyr till – inte från. Genom livet har jag både fått och tagit vara på möjligheten att göra egna val som vem jag ska älska, vad jag ska arbeta med och hur jag ska bo inom mina ekonomiska ramar. Det tas ofta för givet och kallas för ”frihet under ansvar”. Självklart sträcker sig en individs frihet ”bara” till den punkt där en annan människas frihet börjar. Det sista glöms ibland, oftast blir det bara tjafs som går över, men ibland tar det sig andra proportioner som när somliga misstar yttrandefrihet med handlingsfrihet, vilket är illa, mycket illa.

Men illa är det också att många människor tvingats fly sina hemländer på grund av att deras levnadsval inte följer regler som andra satt upp – trots att bestraffarnas frihet inte begränsats.

Annons

Hur upplever de som sökt frihet från muslimsk teokrati islams ökade utbredning? Känner de sig svikna när moskéer ges plats, en slags acceptans av muslimsk tro och därmed vad som är haram? Vi ser dagligen flickor och kvinnor som täcker sitt hår, säkerligen frivilligt i många fall, men fortfarande en signal som distanserar. Det som hände/händer i Iran är ju fruktansvärt och en ytterlighet, men det lägger sig tungt i minnet.

Enligt svensk grundlag och FN:s deklaration har alla människor lika värde och rättigheter. Med rättigheter följer skyldigheter att möta andra människor med respekt oavsett ursprung, ålder, sexuell läggning eller tro. Det är för de flesta närmast självklarheter, och i skuggan av detta blir delar av islams heliga skrift så skrämmande, de patriarkala Sharia-lagarna rimmar illa med främst kvinnors fria vilja. Det finns ingen anledning att rabbla sorgliga exempel på horribla saker som ett fåtal individer gjort mot nära, kära eller främlingar. Men gemensamt är att de ofta rättfärdigar handlingarna med att hänvisa till Koranen, och att andra sedan hyllar dessa våldsverkare väcker både rädsla och avsky, oavsett religiös bekännelse. Givetvis sker liknande brott inom andra grupper, både troende och ateister – men då utan att gärningspersonen ”skyller” på sin heliga skrift.

En byggnad är bara en plats, det är människorna i den som fyller upp med det de väljer, oavsett om det är en arbetsplats eller böneplats. Min oro bottnar sig i risken att moskéer blir en plats där fundamentalism kan gro. De muslimer jag känner vill inte leva enligt Sharia, de har kommit till Sverige för att få leva utan rädsla för straff – annat mot brott mot svenska lagar förstås. Dessa muslimer efterfrågar heller inte nya moskéer då de är byggnader för att samlas kring den muslimska tron vilken de valt att inte praktisera. Glädjande nog finns det många muslimer som vill se en reformering, omvärdera synen på till exempel homosexualitet och kvinnor, och eftersträva att alla ska vara jämställda inom familjen och i samhället. Intresset är stort kring i vilken anda Kalmars muslimska föreningar tolkar sharia och praktiserar haram.

Jag hoppas att Barometern följer upp reportaget och låter kvinnor, HBTQ-personer och människor från andra trossamfund berätta mer om denna samverkan.

Nyfiken och tolerant mot toleranta

Annons
Annons
Annons
Annons