Ge oss rätten till vår egen död
Vi ska inte gå med i NATO, inte ha vinster i välfärden, monopol på försäljning av sprit samt tillåta aktiv dödshjälp. Det betyder inte att det blir så per automatik.
Min lillasyster gick bort för tio år sedan, 63 år gammal. En massiv stroke. Hon var rätt lik mig och bara ett år yngre. Aktiv för det hon trodde på. Bättre äldrevård till exempel.
Hon hade också gjort klart att hon inte ville ligga som en grönsak sin sista tid och hon fick som hon ville. Med barns och läkares tillstånd plockades respiratorn bort.
Jag själv körde till Värnamo, utan att ta hänsyn till hastighetsbegränsningar. Jag fick sitta en timme hos henne. Lyssnande på snarkningar och känna dödsryckningar.
Jag fattade inte ens att hon var borta när personalen släckte ner monitorerna över sängen. En läkare och en sköterska ställde sig bara bakom mig. Sa ingenting! Jag fick min tid. När jag frågade om det var över nickade de.
Så vill jag också lämna denna värld, men några garantier får jag inte. Men jag hoppas att få hålla min hustru i handen och ha mina barn där. Är det för mycket begärt?
Har svårt att tro att någon tycker det jag berättat är makabert på något sätt. För mig var det nog den finaste stunden i mitt liv, om jag bortser från mina barns födelse.
I en högst personlig drive försöker jag nu få upp aktiv dödshjälp på våra riksdagsmäns dagordning.
Liberalerna har bestämt sig. Moderaterna har klara förespråkare. Dags för mitt eget parti, vänsterpartiet, och alla icke-aktiva/medvetna, att välja sida.
Jag har haft en liten konversation med en riksdagsledamot för KD om frågan. Hon svarade så här: “Nej, Kåre, bättre att ombesörja att alla får tillgång till den smärtlindring personen behöver.”
Hon saknar uppenbart en del fakta. I vårt svenska palliativregister står: “Mellan 2011 och 2015 avled 161 762 personer. 25 procent av dem fick bristande smärtlindring”.
I Liv & Hälsa, nr 2, från vår Region, säger en sakkunnig så här: “Inga smärtstillande mediciner är gjorda för långvarig smärta. Mitt mål som läkare är oftast inte att patienten ska ha mindre ont utan leva mer”.
Med detta sagt ber jag mina läsare titta på hemsidan Rätten Till en Värdig Död. Jag är medlem där och övertygad om att det är rätt väg att gå.
Kåre Eriksson
