För oss är vardagen precis som innan pandemin
Vi hade redan innan pandemin ändå inte råd att besöka annat än är mataffär och apotek – det mest livsnödvändiga. Vi som tillhör den nedersta klassen i vårt samhälle, vi som lever utanför samhället, vi som knappt syns.
Vi som inte har råd att gå på bio, besöka restauranger, eller lägga 1 500 kronor hos frisören (jag har inte varit hos frisör på de senaste 25 åren). Vi som aldrig kan gå på teater, utställningar och konserter. Vi som inte har råd att roa oss med nyårsrevy, weekendresor, semestrar – för oss spelar pandemin ingen roll.
För oss är vardagen precis som innan pandemin.
Vi som aldrig har haft råd med fint bröllop eller studentexamen med 50–100 gäster, vi som har fått dra in på födelsedagspresenter och julklappar med mera, då spelar en pandemi ingen roll. Ingen massage och nagelvård på spat vare sig med eller utan pandemi.
Ska jag vara ärlig så tycker jag det är bättre med pandemin. Det är inte så många personer att trängas med på Stadsmissionen och Kupan när man behöver något till en billig peng. Ingen stressad kund som flåsar en i nacken i kön i mataffären. För oss fattiga kan det lika gärna fortsätta så här. Lugnt och skönt.
Tack för ordet!
Utmattad och utfattig
