Annons

Feltänk, upprörande satir – eller en fråga som måste diskuteras?

Flera insändarskribenter har reagerat efter Liselotte Erndin Dahlbergs senaste krönika – här svarar Barometern-OT:s krönikör på kritiken.
Insändare • Publicerad 2 oktober 2020
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Liselotte Erndin Dahlberg luftade sina tankar om hur vi har ändrat våra liv sedan coronaviruset kom in i vår tillvaro. En krönika som fick flera läsare att skriva till Reagera-sidan.
Liselotte Erndin Dahlberg luftade sina tankar om hur vi har ändrat våra liv sedan coronaviruset kom in i vår tillvaro. En krönika som fick flera läsare att skriva till Reagera-sidan.

Den 29 september publicerade Barometern-OT Liselotte Erndin Dahlbergs krönika där hon funderade kring hur samhället har reagerat på och hanterat coronaviruset. Sedan dess har hon fått både kritik och medhåll. Här är några av rösterna. Längst ner hittar du Liselotte Erndin Dahlbergs eget svar.

BAKGRUND: Här är krönikan som diskuteras:

”Inte förrän 100 procent av oss – allihop alltså – har drabbats av covid-19 vet vi mera exakt hur dödlig sjukdomen var procentuellt.
”Inte förrän 100 procent av oss – allihop alltså – har drabbats av covid-19 vet vi mera exakt hur dödlig sjukdomen var procentuellt.

”Genant feltänkt om covid-dödlighet”

Visserligen kan det höra till krönikeskrivandet att söka vara provokativ.

Annons

Och läsaren kan tycka hur som helst om tonen och argumentationen i Liselotte Erndin Dahlbergs inlägg den 29 september om hur farligt vi bör utgå från att coronaviruset är.

Men när hon skriver att "99,94 procent av oss avlider inte av covid-19. Jag tror vi behöver påminna oss om det" så är det så feltänkt och fel i sak att såväl skribenten som tidningsredaktionen borde ha uppmärksammat detta innan den groteska felaktigheten publicerades. Att så uppenbarligen inte skett blir genant för både krönikör och redaktion. Det räcker med att ställa kontrollfrågan – exakt hur tycker sig Erndin Dahlberg kunna slå fast det?

Inte förrän 100 procent av oss – allihop alltså – har drabbats av covid-19 vet vi mera exakt hur dödlig sjukdomen var procentuellt. Och fram till dess måste dödligheten beräknas preliminärt som andel av enbart dem som konstaterat har fått sjukdomen. Ingen ska försöka inbilla oss något annat; inte heller Barometern eller Liselotte Erndin Dahlberg. Läge att citera FN:s generalsekreterare som nyligen har sagt: "Misinformation kills."

Thomas Grahl,

Rinkaby

Att avstå konserter och körsång är en enkel uppoffring i dessa tider, menar Inger Fritzell.
Att avstå konserter och körsång är en enkel uppoffring i dessa tider, menar Inger Fritzell.Foto: JESSICA GOW / TT

”Skrämmande – krönikan uppmanar till civil olydnad!”

Kommentar till Liselotte Erndin Dahlbergs krönika den 29 september. Den är det mest upprörande jag läst på länge!

Hur känner sig den som förlorat en anhörig, när hon läser detta?

Den som sett sin mamma kopplad till slangar och kateter, ensam och omgiven av ”rymdvarelser”(visserligen goda)?

Den som aldrig fick hålla handen eller ta ett riktigt farväl?

Den som inte kunde ordna med en riktig begravning?

Annons

Alla de som överlevde, men med skador och lång konvalescens framför sig?

För alla nästan 6 000 som dött, finns en omgivning av tusentals fler i sorg.

Kan jag bara rädda en enda människa från att drabbas av detta, är jag beredd att tvätta händerna många gånger och avstå både konserter och körsång!

Den här krönikan uppmanar indirekt till civil olydnad! Skrämmande!

Inger Frizell

Svaret på varför vi ska fortsätta följa riktlinjerna i coronatider är enkel, menar Britt Tyren.
Svaret på varför vi ska fortsätta följa riktlinjerna i coronatider är enkel, menar Britt Tyren.Foto: Mikael Fritzon/TT

”Tänk tillbaka – där har du svaret!”

Svar till Liselotte Erdin Dahlberg. Du undrar varför du ska behöva tvätta sönder dina händer och avstå från allt. Tänk tillbaka på hur det var i mars, april inom sjukvården och speciellt intensivvården.Tänk på alla de fantastiska insatser som personalen gjorde under denna period där de arbetade sig nästan fördärvade för att rädda liv!

Där har du svaret!

Britt Tyren

Hur kommer se tillbaka på denna tid där bland annat Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten stod i centrum, undrar signaturen Micke.
Hur kommer se tillbaka på denna tid där bland annat Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten stod i centrum, undrar signaturen Micke.Foto: Amir Nabizadeh/TT

”Tack för att du vågade ta upp detta!”

Jag läste din krönika i dag. Jag tänker exakt som du. Vad är det vi håller på med? Vad är egentligen corona och covid-19? Varför denna hysteri och dagliga rapportering om antalet insjuknade och döda? Till och med när vi är nere på så låga siffror som en eller två per dag fortsätter man att rapportera. Två döda? Och?

Hur många människor dog av andra orsaker den dagen?

Annons

Och det här tvättandet och spritandet … och social distans. Det enda som kommer ur det är att vi kraschar vårt immunförsvar, som ju bygger på att vi träffar folk och får i oss lite lagom med bakterier. Kan detta vara orsaken till att så många är förkylda just nu? Jag tror det.

Varför denna mediala hysteri? Jag vill verkligen tro att det är någon form av kollektiv tankevurpa som spridit sig över världen, men kan inte släppa tanken på att det ligger större motiv bakom, konspirationsteorier finns det ju gott om, menar jag. Ett är säkert, de ekonomiska konsekvenserna av restriktionerna kommer att bli katastrofala.

Hur hade vi sett på det här för några år sen, om någon sagt att vi i framtiden inte skulle få besöka våra anhöriga på äldreboenden på flera månader, eller som minst bakom ett plexiglas? Att vi skulle ha ett avstånd till varandra på minst en och en halv meter och behandla våra medmänniskor som om de vore pestsmittade?

Hur ser vi på det om 10 år?

Ler vi lite snett åt minnena av den här tiden eller lever vi i ett samhälle där vår rörelsefrihet med kort varsel kraftigt kan inskränkas?

Där vi om vi vistas på ”fel” ställe vid ”fel” tidpunkt kan bestraffas?

Frågorna är många.

Hur som helst vill jag tacka dig för att du tog upp det, att du vågade (ja, man får ju verkligen tänka sig för innan man yttrar sig utanför åsiktskorridoren i dag) skriva krönikan.

Micke

Vi kommer att få vänja oss vid att fortsätta med handspriten även framöver, menar Mika Ronkainen.
Vi kommer att få vänja oss vid att fortsätta med handspriten även framöver, menar Mika Ronkainen.Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

”Corona är inte över ännu på länge”

Reflektion av Liselotte Erndin Dahlbergs krönika den 29 september. Är covid -19 bara en storm i ett vattenglas? Är det ens på riktigt? 100 procent fler andel avlidna mot influensan 2018. 0,6 promille av svenska befolkningen, ja, men hur många är bekräftat sjuka i corona. Vi har knappt 100 000 bekräftat sjuka av corona samt 6 000 bekräftat avlidna.

Annons

Om man tittar på dessa siffror så är dödligheten i corona hela 6 procent, en väldigt hög siffra om ni frågar mig. Statistik kan läsas på många sätt och ingen vet med säkerhet hur stort mörkertalet av coronafall är.

Vad hade hänt om vi inte hade gjort denna "uppoffring"? Jag är ganska säker på att Liselotte inte vill sätta ett pris på människoliv. Corona är inte över ännu på länge men sakta kommer vi att komma tillbaka till vår vanliga trevliga mysiga vardag med mänsklig närkontakt. Det är då tråkigt att behöva höra någon pratar om "Me Myself and I".

När vi nu kommit hit är det ju tillsammans vi måste orka fortsätta: Håll avstånd, tvätta/sprita händerna, stanna hemma om du är sjuk.

Mika Ronkainen

”Vi hade tur att trängseln på Öland inte orsakade något utbrott”, skriver Astrid Boman.
”Vi hade tur att trängseln på Öland inte orsakade något utbrott”, skriver Astrid Boman.Foto: Mikael Fritzon/TT

”Jag trodde att krönikan var en satir”

Jag läste Liselotte Erndin Dahlbergs krönika i Barometern den 29 september. Rubriken var: ”Varför ska jag tvätta sönder mina händer och avstå från allt” Jag trodde först att hennes krönika var en satir. Jag hoppas fortfarande att jag missförstått Liselotte Erndin Dahlbergs inställning.

Något så komplext själviskt och så okunnigt är det sällan man stöter på. Liselotte Erndin Dahlberg ställer frågan om varför hon måste avstå från allt som är roligt. Det behöver inte Liselotte Erndin Dahlberg göra om fantasin får ge sig tillkänna. Är det enda roliga att delta i stora fester, att gå på krogen, att sitta i ett trångt kafé inomhus med en kopp lattekaffe, då förstår jag att livet kan bli trist.

Jag har roligt. Mina vänner träffar jag utomhus på avstånd. Sanna vänner som inte behöver kindkyssar och kramar för att förstå att vi är vänner. Att gå ut i skogen med en kaffetermos är både vilsamt och roligt. Jag har aldrig tråkigt trots att jag avstår från närkontakt, bio, krogbesök och utlandssemester Det gör jag av solidaritet mot mina medmänniskor, av solidaritet mot den hårt belastade sjukvården.

Jag har anhöriga i riskgruppen, bland annat en tvåbarnsmor som förmodligen inte skulle överleva covid. Även unga människor dör. Barn kan dö, men barn finns det ju många av, so what!? Den sista meningen var satir, för att undvika missförstånd.

Sjuka, även barn har drabbats av svåra följdsjukdomar. Vi hade tur att trängseln på Öland inte orsakade något utbrott. De flesta som for dit hade inga sjukdomssymtom och det var sommar och man var utomhus. Ja, det finns de som reser utomlands i pandemitider utan tanke på vad de kan ställa till med.

Här i Sverige betalas största delen av vår sjukhusvård med skattemedel. Reser vi till ett land med ett annat sjukvårdssystem där endast de som kan betala får vård och de fattiga måste dö och för med oss smitta får det förödande konsekvenser. Studenterna på en ort här i Sverige kunde inte avstå från insparken och festligheterna kring denna. Så blev trettio studenter smittade. Trettio till som belastade den redan hårt överbelastade sjukvården.

Annons

De är inte bara smittade av covid som dör. Vi har förmodligen ett stort antal cancerfall som på grund av pandemin inte fått sin diagnos i tid. Det är bara att hoppas att vintern inte skapar samma kaos inom vården som den i våras. Jag tänker på alla anställda inom vård och hemtjänst som varit tvungna att utsätta sig för smitta. Ja, en del har faktiskt avlidit på grund av covid.

Detta, Liselotte Erndin Dahlberg, är ingen vanlig influensa. Det är ett nytt virus som läkarvetenskapen inte känner till och som därigenom gör den svårbehandlad.

Sist ställer Erndin Dahlberg frågan: ”Kanske är det värt ett högre dödstal för att huvuddelen av oss ska ha ett normalt liv?

Men frågan skaver, skriver krönikören. Ja, den frågan skaver inte bara mina öron utan långt in i själens djupa brunn. Är det inte i dessa tider vi ska vara solidariska? Ni som läst om Mumintrollen minns kanske översvämningen i Mumindalen där alla fick kämpa för att rädda vad som räddas kunde. De var solidariska och hjälpte varandra vilket förde dem alla närmare varann. När det hela var över sade Muminpappan: ”Att vi kanske behöver en översvämning då och då.”

Vi kanske behöver en pandemi då och då för att bli solidariska men det är kanske bara i sagorna sådant sker.

Astrid Boman

Liselotte Erndin Dahlberg, krönikör i Barometern-OT.
Liselotte Erndin Dahlberg, krönikör i Barometern-OT.Foto: Johanna Eriksson

SVAR DIREKT:

”Det är en tuff fråga – men den måste ställas!”

Jag har aldrig påstått att 6 000 döda inte är en tragedi för de som drabbas. Inte heller att jag har den bästa lösningen. Det jag skriver i min krönika är att det väckts en fråga hos mig den senaste tiden – är det rimligt att tio miljoner svenskars liv pausas för att 0,6 promille av dom gått bort?

Det är en tuff fråga, men jag anser att det är självklart att den måste ställas!

Människors psykiska hälsa försämras. Vi hör om personer som inte sökt vård för sin misstänkta cancer av rädsla för att belasta vården. Vi funderar allvarligt på att utrota världens hela hajbestånd för att få fram vaccin! En utrotning som kommer att rubba hela det ekologiska systemet och därmed också livet för dig och mig.

Självklart måste man då ifrågasätta och inte bara svälja all information. Speciellt som vi alla vet att hela den här situationen är ny för oss. Det finns inget facit på rätt eller fel. Men coronafrågan har blivit en helig ko. Uttrycker man tveksamheter ses man närmast som landsförrädare och väldigt få verkar våga stå upp och ifrågasätta öppet. Jag har fått en rad mejl från läsare som håller med mig men, Micke här intill är den enda som velat synas i tidningen. Det tycker jag är skrämmande.

Annons

Sen är jag varken blind eller döv. Jag har också sett bilderna från intensiven. Jag har också gråtit när jag läst eller hört de fruktansvärda beskrivningarna från intensiven.

Men det innebär inte att allt FHM och regeringen bestämmer måste köpas med hull och hår. Eller att människor behöver matas med krigsrubriker 24 timmar per dygn, månad efter månad. Vi behöver ha en diskussion med högt i tak utan fördömanden eller pekfingrar, först då kan vi hitta den bästa möjliga vägen. Så vi kanske måste besinna oss lite och tänka på de som får covid-19 men också på dem som ska försöka ha ett liv utan att behöva intensivvård. De där tio miljonerna.

Men framför allt måste vi alltid, alltid våga ställa de svåra frågorna:

Är det vi gör rimligt? Gör vi verkligen rätt?

Liselotte Erndin Dahlberg

BAKGRUND: Här är krönikan som diskuteras:

LÄS MER: Tidigare krönikor av Liselotte Erdin Dahlberg:

Annons
Annons
Annons
Annons