Avkriminalisera användning av droger för eget bruk

Genom straffen och registreringen i brottsregistret hamnar våra ungdomar i en situation, som försvårar, att i framtiden kunna få en bostad eller ett arbete för att kunna försörja sig. Snarare finns stora risker för att de utökar sin brottsliga verksamhet till rån och inbrott.

I stället för att hjälpa ungdomarna i ett kritiskt läge ser lagen till att de sjunker allt djupare ner i armod och elände och en belastning för samhället. Att straffen skulle ha en preventiv verkan synes inte sannolikt med hänsyn till, att användningen av narkotika stadigt ökar.

I stället måste vi betrakta detta som en sjukdom liknande missbruk av alkohol. Vi måste satsa resurser på att de, som hamnar i missbruk, får en omgående akutvård.

Genom en avkriminalisering av droganvändningen så minskar risken för att försäljare av narkotika aktivt påverkar våra ungdomar in i ett narkotikamissbruk och lönsamheten för langningen minskar, vilket även frigör resurser för polismyndigheten. Brottsligheten kommer då att minska, enär behovet att utföra brott kommer att sjunka.

Den hittills enda utvärderingen av lagstiftningen sedan kriminaliseringen av eget bruk år 1988 skedde år 2000 då BRÅ konstaterade, att polisens ökade resurser gick till insatser mot eget bruk snarare än till exempelvis försäljning, och att ringa narkotikabrott prioriterades högre än grova narkotikabrottbrott.

Några synliga tecken på att lagen verkat avskräckande syntes inte. När riksdagens socialutskott i vintras i bred enighet röstade för en oberoende utvärdering av narkotikapolitiken uttryckte sig socialminister Lena Hallengren positivt. Men i nästa andetag vägrade hon i Svenska dagbladet, att låta utredningen ens titta på frågan om avkriminalisering av eget bruk. Detta är en tydlig illustration av den ideologi som ersatt kunskap och beprövad erfarenhet på området, och som ytterst orsakat Sveriges höga tal för narkotikarelaterade dödsfall.

Det är dags att byta spår Lena Hallengren.

Kurt Sjölund