Att radera historien – en kär tradition i Emmaboda
I spetsen för den kategori som vill se det historiskt värdefulla magasinet jämnat med marken hör före detta kommunalrådet Lennart Gustavsson, som ger sin syn på saken i en artikel i Barometern den 18 november. Gustavsson representerar med sin hållning en gammal kär tradition i Emmaboda – att hellre riva bort kulturhistoriskt värdefulla byggnader än att se möjligheter i dem.
I fallet med gula magasinet är narrativet klassiskt; en gammal byggnad blir med kommunens goda minne föremål för långvarigt förfall under förevändningen att man inte ”hittar ett användningsområde” och liknande ursäkter. Med tiden blir förfallet så svårt att en rivning är oundviklig, varpå kommunpolitikerna lägger huvudet på sned och konstaterar att man gärna hade velat bevara byggnaden, men att ”förfallet nu gått så långt” och så vidare. Metoden kallas för regisserat förfall och är vanligt förekommande i hela landet.
”En renovering av magasinet skulle lyfta hela Långgatan och järnvägsområdet.”Erik Jansson
För gula magasinet torde det inte finnas brist på användningsområden. Kultur-, konst, - och museiverksamhet har bland annat föreslagits, men ett användningsområde som också förtjänar att lyftas är att damma av Kretsloppsmagasinet som huserade i byggnaden fram tills för cirka tjugo år sedan. Att sälja begagnat byggnadsmaterial ligger helt rätt i tiden och är både klimatsmart och skapar sysselsättning. Dessutom hade magasinets kunnat bli övningsobjekt för verksamhet kopplad till byggnadsvårdsutbildningar och liknande, en win-win-situation för kommunen.
En renovering av magasinet skulle lyfta hela Långgatan och järnvägsområdet. Området runt omkring blir park, parkering och grönytor där plats finns för nya bostadshus mellan gula magasinet och glasmästeriet.
Att värna om Emmabodas historia är viktigt, och gula magasinet är en ovärderlig pusselbit i förståelsen för samhällets uppkomst.
Erik Jansson
