”Är trygghetens dagar i Borgholms kommun räknade?”
För ganska exakt ett år sedan gick flytten från Småland till Kvarnstad i Källa på norra Öland. I Borgholms kommun är tryggheten stor, det har undersökningarna visat år efter år. Men är trygghetens dagar räknade?
Vem vågar i framtiden bosätta sig på norra Öland när vi i bästa fall kan få en ambulans från Borgholm eller i sämsta fall från Kalmar, en timme bort. Vilken trygghet ger det åt den som drabbas av ett hjärtstopp, en stroke, en trafikolycka eller barnet som skadar sig på skolan?
Jag förstår att reglerna är bra för människan och självklart ska strävan vara att nå dit på sikt. Men det finns undantag när livet måste gå före. Det visste redan folket på gamla testamentets tid. Sabbatsreglerna som noga efterlevdes, de som strikt innebär att du inte får förändra någontings tillstånd, alltså inte laga mat, inte arbeta och så vidare. Förbud tänker vi kanske, frihet från arbete tänker nån annan. För reglerna var ju till för att människan skulle få vila – precis som 11-timmars dygnsvila. Men det fanns ett undantag från regeln; att rädda liv. Då, och bara då fick Guds sabbatsbud brytas. Då är det väl inte svårt att tänka sig att ett mänskligt påkommet (om än bra) bud om 11-timmars dygnsvila, måste kunna acceptera samma undantag, att rädda liv. Vilken omänsklig värld har vi annars skapat?
I kyrkan ber vi ofta för dem som har makt att fatta beslut som drabbar andra människors liv. Vi ber om goda, kloka beslut fattade av kärlek till medmänniskan. Så vi ber och uppmanar er som har makt att fatta beslut, fatta beslut som räddar liv.
Linda Muhr Sandahl
