Västkustväder

Först regnade det ingenting. Sedan tycktes det aldrig kunna sluta regna.

I höstas var B-plan på Fredriksskans som betong och vi fick ont i fötterna av att springa på den. När vi sedan var i Malmö och spelade och det kom några droppar nederbörd innan avspark hade vi nästan glömt bort hur det var att spela på ett halt och mjukt underlag och det tog en stund innan vi hade ställt om.

De senaste dagarna har det regnat konstant. I ett.

Och konstgräsplanen på Fredriksskans är som filtmattan på ett biljardbord, det säger svisch, det säger svosch och så sticker bollen iväg och det krävdes ett visst psyke igår. Filtmatta, regn, blåst och när jag huttrade under uppvärmningen fnös Thorbjörnsson åt mig. I hans västkustögon var det här i det närmaste en högsommardag och han njöt av regnet som piskade i ansiktet, av vindbyarna som ruskade om oss in i själen och nu saknades bara några krabbor och en väl stoppad pipa, sa han.

Det finns de som undrar om vi verkligen tränar ute under vintern. Det finns de som tror att vi liksom tar en lång paus när inte Allsvenskan är igång. Så är det givetvis inte. Att vi tar en lång paus. I november är det visserligen lågintensivt, men i januari kör vi på för fullt, oavsett väder, oavsett vind. Det är egentligen bara väldigt mycket snö på planen som stoppar en träning.

Och så finns det de som tycker att fotbollsspelare är primadonnor.