Hjälmen lever sitt eget liv

Hjälmen, alltså. Det blev stor uppståndelse när jag lirade i boxarhjälmen och som vanligt ville vissa människor vantolka det som inträffade. Och ville ha det till att jag spelade i hjälmen för att väcka maximal uppmärksamhet.

Så var det givetvis inte. Jag säger det igen - jag ville bara vara med i laget, vara en del av gänget och bidra med det som jag kunde bidra med. Jag hade lirat med en mjölkkanna på huvudet om det hade varit nödvändigt. Inte för att få uppmärksamhet utan för att få spela.

Och riskfyllt?klart det inte är optimalt att spela så snabbt efter ett okbensfraktur och operation. Men mot Gefle saknades väldigt många spelare och då får man göra en kalkylerna - risk kontra behov. Och behovet var stort.

Sedan var inte tanken att jag skulle spela så mycket mot Gefle, det handlade mer om att pusha på och försöka stötta de andra från sidan och bänken. Ett inhopp är en sak, att spela 90 minuter i Allsvenskan något helt annat.

Jag tycker visserligen att alla matcher äger sin betydelse, men det är klart att det är cupfinalen senare i höst som är den STORA matchen för vår del. Och mot MFF har vi inte samma manfall och då behöver vi inte göra samma riskkalkyl.

Så jag tar det lite försiktigt och kanske, kanske blir det en bänkplats.

Jag är bara jävigt glad och tacksam över att jag kunde komma tillbaka i någorlunda skick så snabbt. Det ger goda möjligheter att vara hundraprocentig när det är dags för cupfinal.

Apropå hjälmen - Ekwall tyckte i dagens Expressen att den borde ha ett eget TV-program eller åtminstone en plats i U 21. Och jag var med via telefon i Breaking News hos Filip och Fredrik i tisdags - titta ca 31.20 in i programmet - och som inte det vore nog, tydligen plockade man upp händelsen även i Ryssland. Kika på det här inslaget, aningen surrealistiskt att höra en rysk nyhetsuppläsare uttala mitt namn?

I morgon tror jag att vi kör över trötta MFF-spelare!