Bumbibjörn

Vi satt i omklädningsrummet, träningen var slut och snön som plötsligt hade börjat falla, kylan som borde vara borta, det nedslitna konstiga gräset och så tempospelet, tillsammans hade det slitit på oss, på våra kroppar, på våra psyken och nu satt vi urlakade, trötta och tysta, jag började slita av mig alla tröjor jag hade tagit på mig - med underställ rörde det sig om sju lager - och det tog sin tid, samtidigt bröts tystnaden av att Marcel slängde på en skiva, artisten var för mig okänd, men det var sambarytmer, det var en brasiliansk artist och samtliga brassar fick något nöjsamt över sig, de började långsamt röra sig till rytmen, sjunga med och jag var bara tacksam över att det inte var Zlatans kassa skivor som spelades. Det gick en liten stund, sedan började livet komma tillbaka till oss. Jag kontrollerade att bastun var igång och det var den och snart trängdes vi där inne, Thorbjörnsson påpekade i vanligt ordning att det var "för jävla varmt", som om det kom som en överraskning i en bastu och när vi hade bastat klart och började klä på oss diskuterade Thorbjörnsson och Tobias Eriksson lågmält olika travlopp medan Emin och Sobralense snackade och gestikulerade mer högljutt, kanske för att de inte talar samma språk - Sobralense snackar varken engelska eller svenska, Emin talar inte portugisiska, ingen av de förstår alltså vad den andra säger, men de snackar ändå alltid oavbrutet med varandra och till slut tycktes de vara överens och log mot varandra och Thorbjörnsson blev rörd av scenen och sa att Sobralense är otroligt lik en bumbibjörn, "man vill bara hålla om honom, den lilla köttbullen" och jag förstod vad han menade, det var inget homoerotiskt i det sagda, det handlade bara om att Sobralense var så kramgo och mysig, precis som en bumbibjörn.

Sedan kom Ola Ragnarson in i omklädningsrummet, "vad är det för skit som spelas?", ryckte ut sladden och allt blev tyst.