Bäst i Småland

Det kan Alstermo titulera sig efter kvällens vinst mot Hallby. Slutsiffrorna skrevs till 27 – 24 efter 14 – 11 i halvtid. Jag hoppas få några ord med någon av mina forna lagkamrater i veckan.

***

I dagarna har jag tänkt mycket på vilka skillnader det är som ungdomsspelare och seniorspelare. Det hela började på jobbet. En elev frågade, angående tal de skulle hålla i svenskan, om han inte kunde få prata lite om en handbollscup. Är det Rödspätte Cup då, frågade jag och visst var det så. Genast for en nostalgikänsla genom kroppen och i samband med det kände jag ”Åh, tänkt att få spela ungdomshandboll igen” (kan hända att det var mer av en ”Åh tänk att få vara ungdom igen”-känsla, men det behöver vi inte röra i).

Den elden som brann inom mig som handbollsspelare i unga år slocknade så sakteliga ju äldre jag blev. På den tiden man korsade Kattegat för att ta sig till Fredrikshamn (eller är det Skagerrak? Jag var nog inte så uppmärksam på geografin på mellanstadiet) för att spela Rödspätte betydde handbollen allt. Och cuperna var bäst. Rödspätte var ju fan bättre än julafton!

Jag antar att det hänger ihop med att man lever i någon form av tonårsbubbla som yngre. Mitt intresse av samhällsdebatten sträckte sig inte mycket längre än att jag tittade Riksorganet eller Detta har hänt emmellanåt. Hände något utanför Kagg, Stagg och Jennys gränser (de tre kommunala gymnasieskolorna i Kalmar), kände jag inte till det helt enkelt. Nevertheless – Jag saknar tiden som ung handbollsspelare och jag känner att det ska bli kul att lyssna på min elevs tal.