Glöm inte judiskt liv
På söndagen samlades människor runtom i Sverige för att minnas Förintelsens offer. I Kalmar slöt en grupp upp på den judiska begravningsplatsen intill Södra kyrkogården och tände ljus.
På begravningsplatsen, vars grind är prydd med en Davidsstjärna, finns en sten rest för dem som kom hit efter andra världskrigets slut och dog kort därefter. Inskriptionen lyder: ”Denna sten skall vittna om dem som år 1945 räddades ur koncentrationslägren. Deras kroppar voro sargade. De blevo här begravna. Må deras själar upptagas i det eviga livets förbund”
Gravarna på begravningsplatsen, med namn som Jacob, Rebecka och Sara som återfinns i varje judisk familj, vittnar om judisk närvaro i Kalmar sedan 1800-talet. Den judiska församlingen i Kalmar bildades 1887 och var den första i länet. Synagogan som huserade på Storgatan stängde sina dörrar för nästan 30 år sedan, 1991.
Statsminister Stefan Löfven (S) höll tal i Stockholms stora synagoga från 1870, en ståtlig vit byggnad intill Kungsträdgården. Det ska upprättas ett museum i Stockholm om Förintelsen och dess överlevande, sa Löfven. Nästa år ska det även hållas en internationell konferens om Förintelsen, precis som det gjordes för tjugo år sedan när Göran Persson var statsminister
Det är viktigt att minnas Förintelsen, men det vore olyckligt om dess minne drar uppmärksamhet från de problem som svenska judar lever med idag. Det verkar finnas en föreställning om att ifall vi bara bygger tillräckligt många monument och minnesmärken kommer människor att vaccineras mot antisemitism. Då kommer den att upphöra. Eller åtminstone avta. Men varken snubbelstenar, vilket har varit på tal i Stockholms stad efter tysk förlaga, eller museum kommer att stoppa antisemitismen.
I stället för att fokusera på judisk död bör politiker ägna sig mer åt att förbättra förutsättningarna för judiskt liv. Vad behövs för att det ska vara möjligt att leva som jude i Sverige år 2019?
Säkerhet är en viktig fråga. Det framgick med all önskvärd tydlighet i samband med brandattentatet mot Göteborgs synagoga i december 2017. Alla judiska institutioner, även skolor och förskolor, omgärdas av olika typer av säkerhetsåtgärder. Men det är dyrt och går ut över församlingarnas övriga verksamhet då medlemmarna behöver stå för en stor del av utgifterna.
Enligt Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet samt Stockholms judiska församling, uppgår de årliga kostnaderna för Sveriges judiska institutioner till närmare sex miljoner kronor. Det är en stor kostnad att bära.
Ytterligare en förutsättning för judiskt liv är att man känner sig trygg med att bära judiska symboler i det offentliga rummet. För hur fri är man att utöva sin religion om man inte vågar visa vem man är? En undersökning från EU:s byrå för grundläggande rättigheter visar att en dryg tredjedel av de svenska judar som deltog undviker att bära davidsstjärna eller kippa offentligt.
Judar har funnits i Sverige i flera hundra år. Nu måste regeringen se till att förbättra situationen för Sveriges judar så att judiskt liv är möjligt också flera hundra år framöver.
