Ogiltig frånvaro

När jag stämplade in till dagens träning var saker ungefär som de brukar vara. Det som saknades var Carl-Johan. Han är min bänkgranne och den som får ta del av majoriteten av mina funderingar under de minuter vi byter om inför varje träning. Carl-Johan var sjuk och jag hoppas att han kryar på sig.

Hultström var inte heller där. Men han hade bara försovit sig. Som bötesansvarig gnuggade jag mina händer men uppmanade därefter Maxim att ringa och väcka grabben. Materialare Anders var också sjuk vilket innebar att vi övriga fick hjälpas åt med hans bestyr.

Coach satt och ljög i det vänstra soffhörnet precis som vanligt och skratt blandades med artighetsfraser om våra vidkommanden under helgen som varit. Vi tränade på en bra stund och de två lediga dagarna spolades ur våra kroppar. Måndagar efter ledighet brukar bli ungefär som de blir. Man vet med sig att man inte kommer känna sig som någon Gretzky och försöker därför mest åka skridskor, skjuta lite, passa lite och finna energi och känsla inför dagen därpå. Göra det bästa av situationen helt enkelt.

------------

Apropå Gretzky. Kollega Christian kallade mig så i något inlägg här och det förvånar mig att jag inte kommenterat det. Nog för att det är trevligt med komplimanger från alla möjliga håll om att jag "faktiskt kan spela hockey" så är ändå Wayne "jag hade bedrövligt stuk och var bra för 30 år sedan" Gretzky den sista jag skulle vilja bli associerad med.

Just sayin.

-----------

Tydligen har vi signat en amerikan. Främlingslegionen växer och pressen om matchgenomgångar helt på engelska från våra coacher ökar ytterligare. Snart är vi bara en handfull som förstår varandra i omklädningsrummet, om vi räknar bort dansken och hans landsmän från Skåne.

Har inte träffat den nye backen ännu men när jag väl gjort så ska jag delge er en rapport huruvida han är en hyvens grabb eller helt dum i huvudet. Stay tuned.

-----------

Färdigskrivet för idag.

Peace.