Det är inte alls lika kul att förlora

Halvvägs in i den andra perioden stängde Malmö mittzonen för den här kvällen. Vi stod och knackade på rutan och ville komma in men det var blankt nej.

Tjugo minuter i den sista akten var även det förgäves och vi fick krasst konstatera att vi mött ett bra defensivt lag. Anton P och jag lommade ner till katakomberna och jag ska erkänna att det inte kändes något vidare när stämningen var så gott som död där nere. Inget skratt. Inget skoj.

Några satt och analyserade matchen och vad vi kunnat gjort annorlunda. Andra skyndade bara av med utrustningen och ville ta sig därifrån. Jag satte mig bredvid Steffe P. Efter några sekunder tittade han på mig med en uppgiven blick. "Det är inte alls lika kul att förlora", sa han och tog av sig strumporna.

Det var en bra sammanfattning. Vi har verkligen blivit vana vid att vinna. Det är en bra sak. Vi har blivit vinnare. Skillnaden mellan vinst och förlust var så påtaglig att vi nog alla kände att vi bra mycket hellre vinner än förlorar. Det kan låta enkelt. Men människan fungerar så. Man vänjer sig.

Jag hängde kvar i det dystra rummet i några minuter. Sedan tog jag Anton i handen och vi gick gemensamt upp till restaurangen. Maten var god och sällskapet, ett gäng trevliga spelarfruar, var även det av hög klass. Fler spelare droppade in och när matchen varit slut en timme var stämningen åter god. Det går inte att älta förluster. Inte när det kommer en ny match precis runt hörnet. Men en viktig sak blev vi påminda om igår kväll.

Det inte alls lika kul att förlora.

--------