Brutal biffig bättre Bond
Vi har fått en ny Bond, en ung hårding som gör misstag och reagerar instinktivt på ett sätt som möjligen Sean Connerys tidiga agent kunde ha gjort. En del kommer inte att gilla det É jag gör det, mycket! Det är en senkommen uppfriskning av ett tjugo filmer gammalt koncept.
Nedtonad high tech Storyn hoppar tillbaka till början av James Bonds karriär men utspelar sig i nutid. Han har precis förtjänat sin status som 00-agent med rätt att döda och får
i uppdrag att
krossa en terroroistbankir. Bond ska få hans kriminella kunder att vilja döda honom och på så vis kunna mjölka bankiren på information genom att erbjuda honom beskydd. Ett pokerparti med en gigantisk pott är medlet.
High tech och elegans har tonats ned en hel del jämfört med Bondstandard, till fördel för råstyrka och snyggt överdrivna men ändå på nåt vis mer realistiska actionscener. Som den mycket underhållande parkourinspirerade jaktscenen i början av filmen, en av flera höjdpunkter.
Daniel Craig tillför nåt nytt till Bondtemat. Hans kantiga nuna och biffiga kroppsbyggnad utstrålar brutalitet och iskyla samtidigt som han bär på en högst mänsklig sårbarhet.
Handlingen tappar fokus Mads Mikkelsen gör i sin tur en av de mest intressanta bondskurkarna sedan Gert Fröbes Goldfinger. Blofeld, DR No och de andra superskurkarna i all ära, men jag föredrar de mer "vanliga" och samtidigt farliga.
Storyn håller länge men utvecklas till den svagare länken. Den sista halvtimmen trasslar handlingen in sig och tappar fokus, till och med Bonds karaktär får sig en törn. Det repareras dock i slutscenen.
Det här är en av de bästa filmerna i serien sedan sextiotalet. Bond lever vidare, hårdare och roligare än på många år.
