Allt det smarta från första filmen är borta

Nyheter • Publicerad 22 maj 2003

Bröderna Washowski må ligga bakom två av de senaste årens bättre filmer, Bound (1996) och The Matrix (1999). Men den här gången har de gått helt vilse i Hollywoods kassavalv och spenderat miljarder på en massa överkoreograferade fightingscener och svulstiga CGI-effekter inlindat i tonvis av totalt ointressant pladder.

Matrix Reloaded tar vid direkt där den förra filmen slutade: Neo har konstaterats vara Den utvalde, och han blir en avgörande kugge i människornas kamp mot maskin- och datorväldet. Maskinerna är på väg mot Zion, den underjordiska stad från vilken de befriade människornas kamp leds, och Neo, Morpheus och Trinity går i spetsen för att stoppa anfallet. Den slutliga striden mellan människorna och maskinerna stundar.

Det som gjorde den första Matrixfilmen så intressant var idén om en konstruerad tankevärld som skulle hålla människorna nöjda, medan de i själva verket låg nedsövda och fungerade som energikällor åt de maskiner som tagit över jorden.

Själva kärnfrågan, om en vacker illusion är att föredra framför en ful verklighet, räckte för att bygga en smått fantastisk film på.

Att The Matrix dessutom var gjord med Washowskibrödernas speciella estetik och med mängder av nyskapande filmidéer och teknik gjorde den inte direkt sämre.

Förväntningarna på uppföljarna kan med andra ord bäst beskrivas som väldiga.

Här har bröderna fått en budget som får Titanic att framstå som en jolle och det måste minst sagt ha skadat deras kreativitet på manusfronten. Hålrummen mellan de lååånga ospännande slagsmålen fylls med evigheter av kvasifilosofi och tramsiga dialoger som får de sämre Star Trek-filmerna att framstå som riktigt intressanta.

Här finns inte något av det smarta från den första filmen, heller inget av det sköna bildberättandet. Visserligen kommer en liten twist mot slutet - det ska ju bli en film till i serien - men om den bjuder på nåt annat än författardesperation måste jag ha sovit. Resten är gamla klichéer, uppsminkade med all datorkapacitet som kan köpas för pengar.

Jag skulle kunna mildra stöten och påpeka att filmtricken är snygga. Men imponerar sånt verkligen på någon numera? Och eftersom de även används för den skrattretande, obegripliga dansscenen som följer på Morpheus banala tal till neandertalarna i grottstaden Zion ger de inga pluspoäng alls.

Peter Diedrichs

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.